QUEEN

Silvana kan vara den coolaste på jorden, beskrivs som en naturkraft för det är vad hon är, på riktigt. Så jäkla ball. Häftigt att se henne såhär första kvällen i Götet med. Konstig grej att jag ska stanna här nu, att jag ska bo här nu. Men det känns bättre nu när jag är här, stort nästan faktiskt. Det är skönt, att det lättat lite mer. Tänk att bo i storstad, wow ändå. Lite taggad ändå på något sätt, på att gå på föreställningar, konserter, dansa, dra till stadsbiblioteket haha. Sant dock. 
 
Åh så mycket styrka och kraft i en människa, fint att se! Nu ska jag sova för imorgon väntar flytt hela dagen upp till 6:e våningen i jätteliten hiss som inte tar mycket vikt alls med risk för att stanna. En massa trappor att kånka upp grejorna för med andra ord. Men innan dess ska jag dejta kudden i sju timmar iallafall. Natti.
 
vardag | | Kommentera |

HJÄRTA ER

Åh, igår träffade jag Agnes och Elin igen, mina bästa från gymnasiet och så har vi inte hörts av någonting alls sedan förra sommaren? Så dumt. Men när vi sågs insåg jag hur jättemycket jag saknat dem och det var såsåså skönt att träffa dem igen. Som om ingen tid gått. Skratta så jag fick ont i magen, få prata om allt som har hänt och som händer i ett nytt sammanhang då de inte vetat någonting, höra vad de gör och har gjort. Det var så himla välbehövligt. Så fina. <3 Precis som att träffa Emil i tisdags kväll för en fika. Den stunden var så megafin den med och även det någon jag är så himla glad att jag fått mer kontakt med igen (vi har känt varandra i 11 år nu?? Och Alice har jag känt i 14? wow, så gammal), och även där skratt som får tårarna att spruta blandat med tankvärda ord. Han är så klok och bra. 
 
Det var längesedan jag skrattade så som de senaste kvällarna, väldigt länge sedan, och det behövs ju i livet, det gör verkligen det, kanske ännu mer just nu. Trots att jag mår som jag gör, om nätterna, när jag är själv osv., finns det mkt fina stunder med. Det är det som är så speciellt med att träffa vänner en inte hört av alls på så lång tid och då få prata om allt som hänt med dem, som verkligen känt och känner en, som en delat så mycket tid och minnen och skratt med. Åh vad glad jag blev av detta, det lättade på hjärtat lite, så mysigt och fint att få stunder i lycka också.
 
Det blev en fin sista kväll i Örebro (och dag typ, jobbade min sista dag på sjukhuset, äntligen, heja mig), och idag flyttar jag till den nya staden och nya utbildningen och allt det där. Då ni läser detta är jag kanske redan i Göteborg. Blandade känslor över detta ju. Vi åker dit idag, till Gbg, dumpar av lite grejer i lägenheten (där jag nu typ bor?), och så flyttar vi över alla möbler imorgon, fredag. Sedan åker mamma mot Öret igen. Usch för det. Min älskade katt är inte med heller, kommer sakna så. Men idag när vi kommit fram ska vi till Ikea och ikväll ska vi se Silvana live på Götaplatsen för att sedan bo på hotell med mamma inatt OCH äta hotellfrukost imorgon innan flytten då mitt rum blir färdigrenoverat ikväll (så fint att Oscar som har lägenheten gör det!). Det låter ju helt ok ändå. Ha en fortsatt fin dag! Kram.
 
vardag | | Kommentera |

DUNDERTRION

Igår var jag i mormors lägenhet för allra sista gången. Tänk vad mycket minnen som rymms inom de där väggarna. I 24 år bodde hon där (även om hon sagt att hon bott där i 16 år de senaste 8 åren), under hela mitt 21 år långa liv har den platsen varit mormor, som betingad på något vis. Redan som spädbarn var jag där, jag sprang runt där på mina små barnsben, klädde ut mig till påskkärring om våren, spenderade fina somrar i där då vi bodde i Göteborg egentligen, hade vänner på hennes gård, lärde mig sticka, plockade hallon på den övergivna tomten i närheten, bakade bullar och glömde kanelen, sov där minst en natt varje vecka hela högstadiet, kollade på svartvita filmer, jular vi firat där, fester hon haft, köttbullar vi ätit i mängder (några år sedan för mig nu dock). Så mycket minnen och så ska jag aldrig mer komma dit. Lägenheten ligger ute till försäljning sedan drygt en vecka tillbaka. Bilderna som fotografen tog till annonsen är så fina att jag knappt trodde det och intresset verkar jättestort. Det är skönt ändå, men såklart väldigt konstigt också. Så mycket minnen. Men jag tänker att de inte är knutna till en plats utan är med mig alltid. Men märkligt var det att åka därifrån.
 
Jag tog med mig det småplock jag ville ha och fastnade i ett av mormors 100 olika fotoalbum (det är typ så många, jag skojar ej). Sen bläddrade jag igenom album för album. Så hittade jag denna bild. Mina två älskade änglar och jag. De är alltid med mig var jag än är. Och jag är så glad över att ha haft så fina människor i mitt liv och i min familj öht, det är nog få förunnat.
 
vardag | | Kommentera |
Upp