3 MÅNADER

Tänk, idag har jag bott hemifrån i 3 månader! Den 9:e augusti flyttade jag nedåt landet. Herre vad sjukt. På ett sätt har det gått otroligt frt. Tiden flyger iväg här i Bjärnum och at vi snart har gått halva vårt år här är mest konstigt. Samtidigt känns det som om jag har bott i min lilla lägenhet i år och dagar. Hur länge som helst verkligen. Det händer så mycket här hela tiden, vi umgås, tränar och lär oss så sjukligt mycket så det känns som om tiden står still för en hinner med så mycket. 
 
Sisåhär ser mitt lägenhetshus ut iaf, har ju inte visat det innan! Servins väg bor jag på, bara några hundra meter från skolan. Bilderna är tagna någon gång i september när solen lös och gräset var grönare. 
 
Andra huset på samma gata! På Servins väg bor drygt 10 personer från klassen i respektive lägenheter. Fint att ha vänner så nära!
 
Mellan husen finns en jättefin uteplats också, plus en hel del kvällssol. Det är bra fint här och jag trivs meget bra i min lägenhet!
 
 
vardag | | Kommentera |

SHOWPERIOD

Vi är mitt uppe i höstshowperioden just nu. 2 veckor innan lovet började vi och veckorna efter det fick vi nya koreografier i stort sett varenda dag. Samtidigt som det är massa nytt att ta in har vi varit kvar på skolan under kvällarna, med skoldagar som startat 8 på morgonen med uppvärmning, fram till 23 på kvällen då en äntligen kunnat gå hem och sova. Maten äts från matlådorna förvarade i plastpåsar en lagade innan showperioden drog igång för att slippa diska och nästan bara när vi äter har vi rast. Annars andas vi show dygnet runt. Det blir nästan omänskligt och vore på inget sätt sunt om det inte var så att detta bara är för en månads tid. Att ha varit så trött på kvällarna att en varken orkat eller hunnit prata med någon i telefon, särskilt Josef, fungerar inte i längden. 
 
Vi sliter dygnet runt. Vi blir irriterade, skrattar pga överskottsenergi, gråter av trötthet, har ont i hela kroppen, sover på tok för lite, men samtidigt är det just det här vi vill göra. För det är så värt det när en väl når fram. Vägen är lång att gå. Vi får ta mycket skit, en massa kritik och mer än ofta tvivlar en på sig själv. Väldigt sällan känner jag att det jag gör är bra nog. Men när alla nummer sitter kan vi njuta i det. Då är vägen dit förhoppningsvis värd det. 
 
Ikväll är jag dock ledig. Eget rep och jag var effektiv och repade i 2 timmar direkt efter skoltid. Det gör att jag nu ikväll kunnat köpa pizza, kolla Harry Potter, ätit glass och vilat. Spenderat tid för mig själv. Ack så välbehövligt när en är omgiven av andra människor dagarna ut just nu, oavsett hur fia de där andra människorna är. 
 
Vår shown, M One Airways, utspelar sig på ett flygplan, men främst på en flygplats, där alla nummer gestaltar stereotypa scenarion från de miljöerna. Ofta är det humoristiskt, ibland tyngre, och ibland smått obehagligt. Alla har varsitt solo och alla dansar och körar. Det är enskilda låtar och det är medleyn. Fredagen innan lovet hade vi vårt första genomdrag och nu, denna vecka, sysslar vi med ljussättning. Sedan dansar vi, och stagear, och går igenom konstant. Och syr lite kostymer därimellan. Om 9 dagar lyfter vi!
 
vardag | | Kommentera |

TILLBAKA

Nu är jag tillbaka i Bjärnum. Jag kom ju redan i lördags natt. Men jag vill inte riktigt skriva att jag är hemma igen, även om jag oftast pratar om Bjärnum som mitt hem. Det är ju på många sätt just det Bjärnum är iofs. Här har jag min lägenhet och min vardag, hela mina dagar spenderas här, utan avbrott. Men samtidigt känns det inte som hemma, för mitt liv pågår någon annanstans också. 
 
Och jag saknar honom otroligt mycket varje dag. Att ha höstlov var otroligt fint. Jag och Josef satt framför brasan i hans stuga nästan varje kväll och det var länge sedan jag kunde slappna av på det viset. Jag träffade Alice på en ny restaurang i stan, Sobi, och åt min första pokébowl ever, men som jag nu fastnat för och redan lagat själv här i lägenheten. Jag fikade hos Ingeborg och pratade om livet. Jag fick ett stipendium jag sökte i augusti genom Adolf Lindgrens Stiftelse i Örebro på en massa pengar och blev jätteglad! Heja mig! Jag åt våfflor hos mormor i en massa timmar. Jag var i kyrkan med Josef på lanet han var med och ordnade under lovet och hängde med hans vänner, numera även mina. Jag gick på stan med mamma och shoppade lite grejor som hon tar med ner hit då hon ska kolla på höstshowen. Då sitter även Josef och Alice med i bilen. Hur fint? Jag längtar så. Samtidigt är det läskigt för dagarna räknas ned nu. Redan nästa vecka har vi premiär på showen. Hjälp. Och att längta efter att de ska komma ned innebär även att dagarna för showerna är komna. 
 
De senaste dagarna har varit tuffa. Att vara ifrån Josef har ändå gått relativt bra de senaste 3 månaderna - för så länge har jag bott här nu! Men nu efter lovet känns allt bara fel. Det var jättefint att träffa mina bästa människor när vi kom tillbaka till skolan, och de är så himla fina hela bunten. Men något fattas ändå. Han fattas. Lovet var så fint, så lugnt. Här är allt prestation och att lägga sitt värde i det vi gör på scenen hela tiden fast en inte ska göra det. Då saknas den där tryggheten som är hemma. 
 
vardag | | Kommentera |
Upp