TILLBAKA

Nu är jag tillbaka i Bjärnum. Jag kom ju redan i lördags natt. Men jag vill inte riktigt skriva att jag är hemma igen, även om jag oftast pratar om Bjärnum som mitt hem. Det är ju på många sätt just det Bjärnum är iofs. Här har jag min lägenhet och min vardag, hela mina dagar spenderas här, utan avbrott. Men samtidigt känns det inte som hemma, för mitt liv pågår någon annanstans också. 
 
Och jag saknar honom otroligt mycket varje dag. Att ha höstlov var otroligt fint. Jag och Josef satt framför brasan i hans stuga nästan varje kväll och det var länge sedan jag kunde slappna av på det viset. Jag träffade Alice på en ny restaurang i stan, Sobi, och åt min första pokébowl ever, men som jag nu fastnat för och redan lagat själv här i lägenheten. Jag fikade hos Ingeborg och pratade om livet. Jag fick ett stipendium jag sökte i augusti genom Adolf Lindgrens Stiftelse i Örebro på en massa pengar och blev jätteglad! Heja mig! Jag åt våfflor hos mormor i en massa timmar. Jag var i kyrkan med Josef på lanet han var med och ordnade under lovet och hängde med hans vänner, numera även mina. Jag gick på stan med mamma och shoppade lite grejor som hon tar med ner hit då hon ska kolla på höstshowen. Då sitter även Josef och Alice med i bilen. Hur fint? Jag längtar så. Samtidigt är det läskigt för dagarna räknas ned nu. Redan nästa vecka har vi premiär på showen. Hjälp. Och att längta efter att de ska komma ned innebär även att dagarna för showerna är komna. 
 
De senaste dagarna har varit tuffa. Att vara ifrån Josef har ändå gått relativt bra de senaste 3 månaderna - för så länge har jag bott här nu! Men nu efter lovet känns allt bara fel. Det var jättefint att träffa mina bästa människor när vi kom tillbaka till skolan, och de är så himla fina hela bunten. Men något fattas ändå. Han fattas. Lovet var så fint, så lugnt. Här är allt prestation och att lägga sitt värde i det vi gör på scenen hela tiden fast en inte ska göra det. Då saknas den där tryggheten som är hemma. 
 
vardag | |
Upp