KVÄLLSTANKAR

Mycket tankar surrar i huvudet och jag kan inte sova. Så är det väl ibland. Ganska ofta numera dock. På fredag begravs min pappa. Min älskade älskade älskade pappa. Allt har varit så utraget, och därmed sorgen också. Och som jag saknar honom. Minsta direkta tanke på honom och ögonen blir tårfyllda. Jag har aldrig varit på en begravning i hela mitt liv. Jag vet inte alls hur det kommer vara, vad jag ska förvänta mig, bara att det gör så fruktansvärt ont alltihop, så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen ibland. Peaken lär väl komma där och då. Den kommer äga rum i Göteborg, begravningen. Jag åker till Örebro på torsdag för att binda ett arrangemang till pappa med vita rosor och blå blommor. Blåvitt in i det sista. Sen åker vi på fredag morgon, över dagen. Jag kommer träffa så många som jag inte träffat på så många år, i en situation då jag helst av allt bara hade velat vara själv. Jag hade så mycket hellre träffat dem igen i en annan kontext, men nu är det såhär. Lite märkligt och jobbigt. Sen tar jag sportlov, bort från showperioden i skolan för en vecka. Bort från rollen Joanie som det tar så mycket på krafterna att spela. Som är så arg och besviken och ledsen och vilsen och hög och förlorad att jag inte kan hjälpa det utan att blanda in mig själv. Som av någon anledning framkallar ångest hos mig just nu. Jag hoppas jag slipper det efter lovet. Vi körde vårt första genomdrag ikväll dock, efter bara en veckas rep. och jag är så fruktansvärt stolt över oss. Det gick så bra. Vi är så bra. Mina klasskamrater är så himla bra. Vännerna gör att jag kan släppa det andra nästan helt och hållet i skolan. Det är sånt vänner är till för. Jag ska försöka sova nu. Det går kanske bättre efter det här. Tack.
 
vardag | |
Upp