46 TIMMAR TILLFLYKT

I fredags efter en skoldag bestående av workshop i röst-och talteknik samt fonationsrör (väldigt uppskattat) tog jag tåget, först till Hässleholm och sedan mot Stockholm. 6 långa timmar senare var jag framme - att det är så långt till huvudstaden från Bjärnum ändå! På centralen mötte jag upp min lycka för en mysig weekend. Att se kärleken gå av tåget när en bor på distans slår det mesta här på jorden.
 
Vi bodde på Scandic Haymarket, där jag ju bodde med mamma förra sommaren då vi såg Beyoncé för er som hängt här ett tag! Himla fint hotell, 20-talsstil, mysigt och vackert, allt på samma gång.
 
Mitt lilla floristhjärta klappade extra för entrén.
 
Rummen är så häftigt inredda på något vis. Jag skulle inte ha det såhär i mitt eget hem, men det är personligt ändå på något vis. Det som ser ut som en stor garderob är för övrigt en lampa med dov belysning. Det gillade jag!
 
Badrummet skulle jag dock kunna packa ned i min lilla väska helt komplett och ta med mig hem. Kaklet, golv, koppardetaljerna, att allt shampoo, duschtvål etc. sitter monterat på väggen. Ä.l.s.k.a.r. kakelmålningen också, som ju även går att köpa i hotellets webbshop, om en funtar på att renovera badrummet ändå liksom.
 
Så såg lille trötte jag ut i halvkass belysning efter en lång dag.
 
Hotellfrukost med allt vad det innebär bjöd även helgen på!
 
Perks av att ha Hötorget direkt utanför entrén - alla vackra blommor en kan sitta och titta på när en äter frulle, och sedan möts av när en kommer ut. Det fanns redan ranunkel, anemoner och tulpaner i alla tänkbara färger och för mig finns det inge som skriker mer vår! Under lördagen tittade även solen fram - mycket uppskattat.
 
Vi vandrade runt på Östermalm ett tag för lite shopping innan vi drog oss mot Chinateatern för att se Book of Mormon, kanske den främsta anledning till att vi åkte till Stockholm, plus för kärlekens skull, för att ses och för att han fyllde 20 veckan innan. Redan 15 började den, så mycket bättre då en kan äta i lugn och ro efter teatern sen. Hade aldrig varit på Chinateatern innan. Den gav lite smått klaustrofobiska känslor i entrén där det blev extremt trångt, men annars var den otroligt vacker.
 
Föreställningen var otroligt bra, vi skrattade oss igenom varenda minut kändes det som, mest tack vare Per Andersson so hade en av huvudrollerna. Han råkar ju även vara min favoritkomiker, nedärvt från min mamma. Linus Wahlgren, som han spelade mot, var även han otroligt duktig och hela ensemblen verkade ha så roligt på scen, tillsammans. En gång bröt de till och med karaktär då de inte kunde hålla sig för skratt pga. Per. Sånt gillar jag. Otroligt bra insatser av samtliga, en mycket mer skruvad handling än vad jag trott, men det mest surrealistiska kvarstod dock efter föreställningen: då vi kom ut från teatern stod mormoner och delade ut sin bok. Så nu har jag en 'Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas'-exemplar i min ägo. 
 
Under kvällen traskade vi till Gamla Stan (hjärta<3) och hittade en mysig italiensk restaurang där vi åt pizza, såklart, vad annars?
 
Söndagsmorgonen förflöt som lördagens, och eftre vi checkat ut från otellet gick vi till Söder för att shoppa lite och se staden.
 
Antagligen den finaste utsikten i hela staden i min mening.
 
Fast han är helt ok han med. Bilderna är för övrigt tagna med hans mobil delvis, och en del med min mobil. Och jag upptäcker att jag verkligen behöver skaffa en ny en med en bättre kamera asap. Snart så!
 
Innan respektive tåg skulle avgå mot våra separata bostadsorter åt vi på Vapiano. Undra hur många bilder på pizzor den här bloggen har fått utstå egentligen. Alltid margarita med lol. Gott var det iallafall, som vanligt, och till efterrätt åt vi cheesecake i burk med lemon curd och sån vill jag tetsa att göra själv någon gång. Det är ett bra betyg ändå.
 
Sen hämtade vi väskorna på hotellet och sa sen hejdå vid centralen, 46 timmar senare än då vi kommit dit. Det var 46 välbehövliga timmar och jag älskar honom så. Det är mycket som snurrar i det där huvudet jag råkar vara fast med just nu och att fly allt det för bara några dagar var fint. Fint, men också svårt att åka ifrån. Jag ville inte behöva vara så långt ifrån honom. Men vem vill det när det kommer till kärleken?
 
guldkanter | | Kommentera |

FÖDELSEDAGSPOJKEN

Idag fyller min lycka 20 år. Stort. Jag är i Bjärnum och önskar jag kunde vara hos honom istället, men med 40 mil mellan oss kan en inte alltid få som en vill tyvärr. Jag önskar honom så mycket grattis en bara kan från avstånd i alla fall, med tanken på att vi ses redan nästa vecka i huvudet. Då ska vi upp till Stockholm över helgen, bo på hotell, pussas, gå på musikal och äta gott. Och fira honom såklart! Vi bokade det igår och jag är superpepp. Behöver det, behöver tid med honom, tillsammans någon annan stans. 
 
Grattis älskade du. Min trygghet. Min lycka. Grattisgrattisgrattis tusen gånger om, jag älskar dig. <3
 
vardag | | Kommentera |

FÖR KÄRLEKENS SKULL

I fredags var jag på bio för första gången sen jag flyttade till Bjärnum - ett halvår sedan sist alltså? Vi var ett gäng från klassen som åkte in till Hässleholm för att se filmen Ted, den om Ted Gärdestad och hans liv. För kärlekens skull.
 
Och som jag tyckte om den! Den var så... vacker. Det räcker nog så egentligen. Visst, det gick lite snabbt i svängarna, men om en ska skildra ett sådant liv som Ted levde, som innehöll så otroligt mycket under den korta tiden han tyvärr vandrade på jorden, tror jag det är svårt att göra något annat. De skildrade kärlek, lycka, beslutsamhet, livsval och hans självklara sätt att gå sin egen väg och göra precis som han ville. De skildrade människorna omkring honom och mänskliga relationer på ett väldigt öppet och ärligt sätt. Men framför allt lyckades de skildra och synliggöra psykisk ohälsa på ett förstående vis, utan att göra den till åtlöje eller förminska den i min mening, så som det enkelt annars kan bli med just den typer av sjukdomar. Och som en skrattade när en såg filmen. Och som en grät. En kände, med och för Ted och hela alltihopa. För livet. Skådespeleriet var även det fantastiskt ska nämnas, men vad gör framför allt Adam Pålsson som inte är just det - fantastiskt? Det var en himla fin film som skänkte eftertanke och lämnade spår - gå och se den om ni kan.
 
annat | | Kommentera |
Upp