ÅR 2017
Som utlovat kommer här en årssummering, även om jag mest gör den för mig själv. Det är fint på något sätt, att se över den tid som gått, kunna ta med sig allt det fina och kanske lämna en del trist bakom sig. Den här summeringen lär bli den längsta hitills, be aware of a lot of pics plus text, då det här året varit det mest händelserika i mitt liv hittills under min tid på tellus!
VINTER
Det här är så länge sedan så en borde kanske inte minnas så värst mycket, men det gör jag ändå av någon märklig anledning. Eller, så märkligt är det egentligen inte. Då jag är på topp i livet minns jag varenda ögonblick tydligt. Tyvärr är det precis likadant med dalarna. Då minns en allt som tydligast då med. Och vintern var inte särskilt bra generellt. Jag hade tonvis med ångest, främst över dåvarande pojkvän och hur jag upplevde att han behandlade mig. Relationen var åt skogen helt enkelt, inte sund på något vis, och allt var total förvirring stundvis. Mitt i allt det fanns det guldkorn dock, som det alltid gör. Jag såg himla mycket på SVT-serier (älska<3), främst Kobra i flera avsnitt per dag. Jag upptäckte Pinterest, som fortfarande ger mig ovärderligt med inspiration i vardagen stundvis. Jag drack hinkvis med te och läste en massa medan snön låg tjock utanför fönstret, gick långa promenader, längtade ihjäl mig till måndagar och tisdagar då jag hade dans på kvällarna och kunde släppa allt ett tag. Jag repade inför LiveNight på kvällarna i skolan och listade till slut ut hur en loopade och hur min akt skulle te sig. Till slut blev det dags för att spela upp den för resten av klassen - nervigt minst sagt! I samma veva sökte jag Balettakademien, min första audition för hela våren sen. Jag hade varit nervös i månader och det var extremt påfrestande, och på det blev jag megasjuk vid auditiontillfället. Inte en enda dag gick jag vidare på den där audition, men jag åkte till Gbg helt själv och gjorde det trots nervern iaf. Det är jag otroligt stolt över idag. Vi hade temavecka 90's i skolan, jag skrev en 40 sidor lång uppsats (uppsatsen med stort U, ja) om Västra Mark (mentalinstitutionen som residerade i Rytmus nuvarande byggnader förr i tiden), som krävde massa research (190 sidor från Örebro Regionarkiv för att vara exakt), och vi gick på utställning efter utställning i kursen Konstarterna och samhället vilket jag gillade massor. Var tvugna att ta selfies på plats och skicka till läraren för att kunna visa närvaro med, lol. Himlen var ofta rosa och ovanligt vacker, jag och Tomas var i Stockholm en weekend pga hans födelsedag, jag och mamma fikade en hel del på Lill-Annas, Tant Grön och dylika ställen, och vi åkte och kollade möbler till en möjligtvis framtida lägenhet å min räkning (drömsoffan på bild, such expensive tho, suck). I slutet av mars sken solen och snön smälte. Med en bok i ena handen och en glass i den andra vandrade jag in i våren.
VÅR
Den 1:a april startade vi i klassen våren med ett brak: LiveNight! Alla var så fina, vi hjälpte varandra och allt blev så bra till slut, efter nästan ett helt läsår av slit och små-osämja. Jag glittrade som Mike sa och hade det otroligt roligt på scen, trots att jag drog en lättnades suck då det var över. Himla bra var jag dock, kolla här. Bara några dagar senare tog det slut med Tomas, en lättnad även det på många sätt men som lämnade spår såklart, tyvärr fruktansvärt mycket negativa sådana. Påsklovet spenderades därefter med en massa fina vänner, främst Ellen för stöd och drinkar och skratt. Här började även alla auditions avlösa varandra. Jag och mamma åkte ned till Malmö för att söka Östra Grevies musikallinje. Audition gick sisådär men jag fick en ny kärlek under den där resan: Malmö. Bästa. Vi både föll pladask där och då. Några dagar senare sökte jag Kävesta Danslinje och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag fick alla de där blåmärkena? Det har aldrig skett efter det, och jag dansar ungefär så mycket som jag gjorde under den dagen varenda dag i Bjärnum nu. Knasigt. Till Bjärnum sökte jag sist. Jag och pappa åkte ned för att bo på häftigt vandrarhem, promenera till vattnet på kvällen, prata om livet, och dagen efter gjorde jag den jobbigaste audition av dem alla för den var så väldans lång. Det kändes dåligt när vi åkte därifrån och jag ville inte prata om det lol. Däremellan någonstans sökte jag även Åsa Folkhögskola utanför Katrineholm, blev strandsatt där pga. nätverksfel (SJ<3) och mitt tåg blev inställt. 1,5 timme körde Josef dit för att hämta mig, min riddare i skinande rustning som klev in i mitt liv på ett helt annat plan i våras. Innan det hade vi varit vänner i 3 år, men vips kysstes vi, allt gick jättefort, plötsligt höll vi hand och så blev det vi. 29 april. Jag spenderade långledighet i maj hos honom ute på landet, vi besökte Rusakula för första gången och åkte bil i solnedgången, studentmössan hämtades för snart var det dags, en kunde promenera utomhus i bara t-shirt och sandaler i strålande sol och jag konsumerade en massa Lush (som vanligt alltså). En dag var vi i huvudstaden med klassen för att gå på Moderna muséet och se föreställning på Dramaten. Det var fint. Jag fyllde även 20 år den 21 maj! En lyckans dag! Bara fina minnen. Jag fick mitt älskade halsband om evig kärlek av mamma och jag och Josef tog bilen till Ramsjön för att bada (doppa) oss. En fin tradition hade vi skapat där tyckte vi då, får väl se angående det om några månader här igen. Maj avslutades med dansuppvisning på Hjalmar Bergman-teatern och därmed min sista stora föreställning med Örebro Kulturskola, någonsin. Det kändes sorgligt och knäppt, men samtidigt rätt. Våren i sig blev en mycket fin tid. Den började sådär men blev snabbt skimmrande och glittrande och solig, och trots alla skrämmande auditions var jag lugn. Stabil.
SOMMAR
Sommaren blir på något vis alltid lite extra fin, men oj, denna sommar! Först och främst tog jag ju studenten. Den dagen var den lyckligaste i mitt liv hittills, utan tvekan. Euforin över hela situationen, få sina slutbetyg, stipendium, springa ut, åka flak, mottagningen, men kanske framför allt det positiva antagningsbeskedet från Musiktetareskolan i Bjärnum. Hjärtat har aldrig någonsin slagit så fort. Inför studenten lade vi ned massor med tid på att måla lakanen som blev bäst i hela stan. Inte alls partisk. Paradise Hotel Rytmus Edition är svårt att slå dock! Att ta studenten var kluvet. Det fanns så många en skulle sakna, en sådan osäkerhet inför framtiden, men samtidigt var en klar. Den känslan var så speciell. Och jag sa hejdå till Rytmus för att faktiskt nästan inte blicka tillbaka det minsta. Innan studentdagen hade vi lärarmiddag en kväll. Fina tal, underhållning i form av musik, men även parodifilmen om lärarna som jag, Josef, Elin och Agnes gjort. Det skrattades till tårar. <3 Balen få vi inte heller glömma. En magisk kväll med en jobbig klänning som satt uppe med tejp men som jag var väldigt vacker i och vill en vara fin får en lida pin! Jag hade gjort en blomsterkrans att ha i håret, jag stod bredvid min lycka och hela kvällen i sig var faktiskt lycka och glädje som avslutades i en nattlig promenad, barfota, klackskorna i handen, med hans kavaj över axlarna, påväg hem. Klyschigt javisst! En nationaldag med hissad flagga hos pojken min, som sig bör, hann vi med innan studenten med. Och efter studenten lunchade jag med bästa Alice (vi har känt varandra i 13 år nu? wow), och jag hade min avslutningskonsert på Kulturskolan ihop med Elin och Saida. 3 musikallåtar var och kvällen var otroligt känslosam men fin. Tack för allt Örebro Kulturskola, verkligen. <3 Sen boardade jag och mamma ett plan till London för shopping, vackert väder, musikaler (både Lion King och Dream Girls, den sistnämnda ca. det sjukaste jag sett i vokalistväg live), Harrods, Tate Modern inkl. en Monet (gjorde aldrig ett inlägg om hemvägen från London men har en massa fina bilder därifrån så det kanske dyker upp, haha) under några dagar. Fantastisk liten tripp!
Resten av sommaren spenderades i ett vackert sommar-Örebro, lunch på stan, sol på altanen, midsommar med blommor i cykelkorgen och kransar på huvudet med Josef i Hästhagen, Nora för glass en dag med honom, Josef mycket mer tid än så, luncher med mamma på stan, överanvändande av mina blå sandaler, massa massa jobbtimmar på kosten på USÖ (99,63% jobbade jag, inte 100% här inte, lol), och inredningsinköp till lägenheten (som jag fick i Bjärnum där under sommaren!) cirkus varje vecka/dag. Jag som peppat egen lägenhet i flera år! Open Art var i stan med en massa vacker konst, jag och Josef målade stolar och matbord svart som jag köpt second hand var och varannan dag, jag plockade blommor på ängen kommunen gjort nere vid ån, vi var vid hans familjs sommarställe på Vindö i Stockholms skärgård i några lediga dagar för kvällsbad, kärlek och solnedgångar på klippor, andra kvällar spenderades hos honom, gåendes längs med åkrar från bussen efter jobbet, bad i sjön, myggbet, hallonplockning, en massa mat ihop på altanen, tre-rätters en vanlig vardagskväll och det blev jättesent. Vi startade vår smoothie-grej här på bloggen (som går sådär), jag övningskörde flera gånger i veckan med Petter, vi hängde i en av Josefs kompisars sommarstuga en kväll och grillade, jag träffade solstrålen Elton (<3), och Emil (<3), och en dag åkte vi och hälsade på mammas nya hundvalp Winston genom Dalarnas djupa skogar och hade aldrig sett något sötare. Sen sa vi hejdå föralltid till vår älskade katt Sixten som blivit lite för virrig för sitt eget bästa, 12 år gammal. Han har det nog bättre i katthimlen nu, och äter så mycket han bara vill och kan!
Så packades mitt rum ned i kartonger, alla saker jag köpt under sommaren, Felicia in i en kattbur, och jag flyttade ned till Bjärnum, Skåne, i början av augusti. 5 långa timmar hemifrån, från Josef, från alla jag kände, men det gick fint ändå på något vis. Min fina lägenhet blev snabbt min egen, och visst grät jag efter att mamma åkt, men så började skolan och jag träffade min underbara klass. Vi badade varje kväll den där första veckan, gick i karneval och jag såg ett långt, fint år framför mig, för där i början gick tiden så otroligt långsamt och en sög in nya intryck varje dag. Hela sommaren var alldeles guldskimrande, solig och allmänt bra. Jag minns inte ens att det var muelt någon dag, vilket det såklart var, vi bor i Sverige ju, men känslan var sol. Sol sol sol.
HÖST
Sen i oktober någon gång har allt gått i ett rasande tempo och tiden har flugit iväg. Det känns lite sorgligt på något sätt, att tiden i Bjärnum går så fort, men vi har haft så extremt mycket att göra. Under hösten var jag på skolan tidigt tidigt varje morgon för att öva vid balettstången innan de vanliga lektionerna i sång, röst&tal, kör, dans, drama, mickteknik osv. drog igång. På kvällar har vi repat (jag och Love främst) för att lämna skolan sist av alla. Jag har stretchat i otaliga timmar totalt, dansat i ännu fler, lärt mig sjunga bröstklang finally, gråtit för att jag inte kan, för att det inte duger, känt mig överlycklig för att jag visst kan och för att jag duger - svackat i självförtroendet en hel del helt enkelt. Jag har lärt känna otroliga människor, några av de bästa i mitt liv. Vi gör allt ihop som klass och genom det blir en så himla tajta. I Bjärnum finns inget annat att göra än att handla, umgås och träna liksom. Så vi har haft tacotorsdagar, massa fester, vissa på teman, vi har klätt upp oss och klätt ut oss, åkt på föreställningar till Malmö/Kristianstad/Markaryd m.fl. och besökt Malmö kanske lite för ofta (bästa staden dock där mängder av falafel konsumerats denna höst). Ett gäng åkte till Hässleholm då Ica fyllde 100 år, allt för lite nöje bort från Bjärnum ibland. Johanna, Love, Klara och Kajsa var till ett solrosfält en gråmulen lördag som var allt annat än just så för mig. Ren och skär lycka! Det är vad de fyra är för mig med, det finaste jag har i Bjärnum. En morgon då Josef var hos mig hade vi pannkaksfrulle allihop, det var också fint!
Josef har kommit ned en del, vi (jag) har bakat surdegsbröd (i övrigt har jag bakat så mycket bullar i höst, alltid bra att ha hemma!) och jag har visat honom runt i stora Bjärnum. Hnan har diskat och lagat middag och varit lycka. Jag har även åkt hem till Örebro vid två tillfällen för att pussa på honom och hälsa på mamma och lillebror och Winston (så himla go hund!) och vänner. Höstlovet var bäst med kvällar framför öppen spis med Josef. Då firade vi även vår halvårsdag uppe på Rusakulan. <3 I övrigt har jag färgat håret rosa, haft fina kompishäng hos mig, åkt mer tåg än någonsin genom hela Skåne känns det som, tagit min första (och hittills enda) körlektion i Hässleholm (det har varit lagt på is sedan dess av förklarliga skäl), älskat min lägenhet på Servins väg (där Felicia också stortrivs), gjort vårt teaterprojekt vilket var otroligt tidskrävande och enerverande för alla inblandade men det blev så bra till slut! Vår helt egna föreställning "Säg nåt!". Jag har spelat in i studio (!) och det gick jättebra (!!), fått en ny favoritbadbomb på Lush, "Shooting for the Stars", som tyvärr tillhörde julkollektionen och inte deras permanenta produkter, jag har sprungit en massa i löparskor, gått promenader i skogen, och njutit av att skapa egna rutiner som inte-längre-hemmaboende, framförallt söndagsmornar med tvättid och lång frukost i soffan. Vi har lärt oss steppa litegrann, haft sång-och dansredovisningar, klarat grundkursen, och sen gick vi in i höstshowsperioden som kickstartades med kollationeringen. Repperioden var intensiv, en var trött hela tiden, dagarna oändligt långa, repen likaså ibland, men vi tog oss dit och efter ljussättning, koll med bandet, lite mer rep och pepp och kostym och rekvisita och allt stod vi där och körde vår höstshow "M1 Airways" under två helger. Allt filmades och fotades professionellt vilket är jättekul. Sneakpeak på bilderna här ovanför, tänker göra ett inlägg med många fler som vi fick av fotografen någon dag! Showen blev så himla bra och jag är så stolt över oss och över mig själv. Mitt i allt gick ju min pappa bort, det tuffaste jag varit med om i hela mitt liv. Eller, "varit", det pågår fortfarande, och kommer göra lång tid framöver.
På det stora hela har hösten varit fantastisk ändå. Otroligt intensiv men kul! Klura ut hur ett distansförhållande ska funka, se hur en klarar sig hemmifrån, en helt ny ort. Jag har även lärt mig så otroligt mycket i min utbildning denna första termin och det är fint.
JUL
Det känns konstigt att räkna in december månad till någon slags höst, julmånad som det är, så den fick en egen liten rubrik! Julen har främst inneburit sorg och saknad för mig. Det är så otroligt svårt att förlora någon som stått en så nära. Helt plötsligt finns han inte med oss mer. Obegripligt. Trots att sorgen varit där hela tiden har dock livet fortsatt. Snön föll i Bjärnum, himlen var vinterfin, jag julpyntade och såg på halva julkalendern, var i Lund en kväll för att se Emil i ett spex och förälskade mig även i den staden (2 skånska förälskelser i stadväg på ett år, inte illa), lägenheten har luktat hyacint 24/7, jag och Johanna gjorde vårt pepparkakshus, vi har haft massa adventsmys också, byggt en snögubbe med tillhörande varghund utanför skolan, jag hade gjort alla mina julklappsinköp redan 1:a december och vi har haft alla våra redovisningar som vi repat inför hela månaden för att sedan till slut säga hejdå genom vår avslutning med underhållning och jullunch. Julen har ju sedan spenderats i Öret med familjen och Josef, som det ska vara. Att få en nyårskyss av den en älskar sen då. <3
Och nu är vi inne på 2018. Ett nytt år. På många sätt känns det lika ovisst nu som för exakt ett år sedan, och våren ser lite likadan ut. Vårshowen att repa inför, massa auditions igen, säga hejdå till finaste folkisklassen osv. I höst vet en inte vad som väntar en. Jag får försöka se det som något bra, att inte veta allt jämt. Med det überlånga inlägget välkomnar vi 2018, gott nytt år!