emilia olsevik

Nu är jag hemma i Bjärnum igen, stationerad i sängen efter att ha packat upp mitt pick och pack jag tog med tillbaks från Öret (packning i mängder i andra versaler). jag har även duschat och tagit hand om min lilla hy länge länge. Allt detta ackompanjerad av en podd? Jag vet inte, jag som aldrig någonsin lyssnat på en knappt fick för mig att göra det just ikväll. Ett sådant där infall en får ibland antar jag. Har aldrig fastnat för podd-formatet och har alltid hellre lyssnat på musik osv., men nu var det mycket trevligt med lite talat sällskap ändå!

 

Resan hit gick finfint, trots att det är väldigt långt. Vi körde i mörker nästan hela vägen, något jag i vanliga fall tycker är smått obehagligt, men som denna kväll blev väldigt fint. På landsvägarna, utan en massa stadsljus som stör himlavalvet, var det så ofantligt stjärnklart. Nä, ofantligt är ett för pluttigt ord. Ta det gånger typ tusen! Och lika vackert var det. Har aldrig sett så mycket stjärnor på en himmel samtidigt i hela mitt liv. Jag försökte knäppa ett kort, som en ju gör när en ser något vackert, men ni vet hur det är, det där med bilder på stjärnhimlar och månen och dylikt tagna med mobilden få megapixlar. Ni har bilden här ovan iaf, stirrar på en som ett ironiskt skämt. Som om stjärnorna inte finns på riktigt, lite som spöken i speglar. Fast det kanske är det som är det fina med stjärnorna - att de är som finast, och kanske bara synliga till och med, om du upplever dem på riktigt. Slutsats: jag borde börja åka ut och kolla på stjärnor. Jag tror jag skulle må bra av det. En inser plötsligt hur stort allt är under den där sfären.

 

När jag såg upp mot himlen kunde jag även erinera mig några stjärnbilder. Orion var tydligast, så jag googlade upp den som den 2000-tals människa jag är (google ÄR min bästa vän) och fick veta att den är som tydligast på det norra halvklotet under januari månad. Sen klickade jag vidare, fick lära mig att 90% av jordens landmassa finns på det norra halvklotet och konstaterade att internet är lite häftigt. Och att det var tur att det var januari just ikväll så att jag fick se orion. Jag tänkte även på låten Orion's Belt som jag tycker är himla bra och fin, och som spelas i min högtalare prick just nu, passande för inlägget var tanken. Den ville jag spela in i skolans studio men jag hittade ingen bakgrund så det fick bli en annan istället. Sånt är livet ibland. Tänkte också på att jag borde ta och skaffa mig den där nya mobilen. Samsung Galaxy s8, på tal om stjärnor och galaxer liksom. Bra övergång där, right? Men den har såå bra kamera ju, tänk vad mycket mer kul det skulle bli att blogga då! Pizza-bilderna från i förrgår är tagna med en sådan, Josefs alltså. Med den kanske en liten stjärna skulle fångas på bild också, pga kameran. Tänk, bara det!

 

Det känns ok att komma tillbaka till lägenheten. Lite tomt såklart, men just det är även vemodigt skönt. Får se hur många dagar det håller i sig. Imorgon får jag dock träffa fina klassisar och vänner! Det är det bästa med att vara tillbaka. Och att få se Felicia känna sig hemma igen, det är också fint. Hon var lite orolig hela vägen ned men nu ligger hon här bredvid mig, det lugnaste och gulligaste världen skådat. Hon är också hemma nu. Nu ska jag läsa lite, och sedan somna till Pretty Little Liars. Borde göra det i omvänd ordning, det är inte bra att somna till en serie. Dels för att ljuset ska störa sömnen har jag hört, dels för att jag inte vet under vilket avsnitt jag somnade till när jag vaknar nästa morgon då den fortsatt visa 7 avsnitt till och jag måste leta mig igenom en halv säsong. Men även det har blivit en del av min morgonrutin. Det kanske är den som ska brytas 2018, att det ska bli mitt mål. Somna utan den där stimulansen från datorns skärm. Kommer börja somna till poddar istället lol. Då försvinner ett av problemen iallafall. Fast nä, något mål vill jag helst inte ha. Jag ska må bra, så ofta som möjligt. Det räcker. xx