NATTBRIS

Klockan är mitt i natten och en borde väll sova egentligen. Det borde en iofs göra varje natt, eller varje dag, eller närsom på dygnet då ens vardag tillåter det. Helst sådär 8 h men vem gör det, egentligen? Inte jag, och ännu mindre just nu. Inatt känns det mer ok dock för jag sov 3-4 timmar efter jobbet, i mammas rum och säng för där fanns en fläkt. Så så varmt nu ju och jag var så så trött. Prick just nu känns faktiskt min ångest knappt och då ville jag blogga, skriva. Kanske för att jag faktiskt sovit lite. Det var skönt det, också för att det gör att jag inte får småpanik för att jag inte sover nu, plus att jag är ledig imorgon. Jag älskar ju att vara vaken på natten annars, lugnet och tystnaden. Det där lugnet och tystnaden är dock hemsk nu. Var själv hela igår eftermiddag och kväll och halva natten då resterande familjemedlemmar var och såg Ed Sheeran i huvudstaden. Jag höll mig sysselsatt till max. Hade ljud på prick hela tiden. Bakade bullar. Tvättade all tvätt. Mind you att jag inte varit själv en enda kväll på över en månad och egentligen borde varit överlycklig över de där timmarna. Men icke nu. Tur att de är hemma igen, världens bästa mamma.
 
Jag sysselsätter mig på nätterna dock, med HP på ljudbok. Storytel är bäst, tack Oskar. Är på 4:e boken på 5 dagar, imponerande eller tragiskt? Ingen vet haha. Till mitt försvar lyssnar jag lite på jobbet med, fast en inte får. Rebell. På jobbet är jag mest irriterad och arg nu. Så olikt mig, brukar vara mycket trevlig om jag får säga det själv. Men se vad för lite sömn kan göra, vips så är en häxan Surtant på arbetstid. Jag fick en kommentar idag om att jag som kvinna och ung och liten och tjej och uppenbarligen ohämmat och otroligt förminskad av den som talade inte skulle lyfta så tungt som jag gjorde under ett av passen, till exempel. Jag trodde jag skulle skrika högt. Fräste bokstavligt talat ifrån, sa att jag klarade mig bra själv och att mitt kön minsann inte hade minsta lilla med saken att göra. Där hade jag nog sagt ifrån annars också dock. Vardagssexism javisst. Men han menade säkert bara väl, ville bara hjälpa till, right? Jag borde kanske skrikit lite också. 
 
Lyssnar på musik på nätterna med! Vancouver Sleep Clinic har släppt ny låt, den är fin. Att säga att jag lyssnar på musik vore fel kanske, ospecifikt. Jag lyssnar enbart på dem, Vancouver Sleep Clinic, deras platta Revival, på repeat. Korrelationen och ironin i namnet och min sömnbrist är skrattretande. Bra är de dock, recommend recommend.
 
En bild från i veckan då jag gick och såg dramafilm på bio ensam, grät en del i den nästan tomma biosalongen under filmen - som var jättefin! -, för att sedan gå ut och äta på Paolo´s, det mysigaste Örebro har att erbjuda i matväg (jämsides Fratelli dårå). Att dejta sig själv var fint, det borde göras oftare. Med HP i öronen. Jag ville mest bara krama om mig själv där och då tror jag. Gick hem genom ett Örebro som reflekterade den rosa/lila himlen över alla byggnader. Även det var fint. Matchade min outfit lite. Och mitt hår lol. Det tog fram mina lila slingor så att säga, de syns (som tur är) inte på bilden dock. Blonderade det för cirkus en vecka sedan, min minst lyckade blekning hittills. Mitt hår som brukar vara bäst på hemmablekningar och aldrig krångla? Bli kritvitt på dirren? Men har ju aldrig blekt såhär "långt" hår innan. Nu blev utväxten gulaktig och topparna lila. Wow. Tänk när jag ville ha det sådär lila. Pastelligt. Nu ville jag bara raka av det eller färga det mörkt. Obs! Det är dock löst nu! Efter kurer varje kväll i 4 dagar är problemet löst. Lösningen stavades citron och diskmedel pga ville inte bleka det igen och försöka lösa det den vägen. Hemmakurer ftw. Och massa balsam och inpackning efter allt det där mår mitt hår nu helt ok! Skiftar bara lite i blågrått i vissa ljus typ. Sparar för övrigt ut mitt hår just nu. Det ska bli långt (längre iaf) så att jag kan få upp det i toffs och kunna göra lugg-fria piruetter på PAS. Halleluja för det, att slippa få håret i ansiktet 24/7. Om lite mer än en månad börjar jag. Om lite mer än en månad kan jag dansa igen. Åh. Det för tankarna någon annanstans om något, dansadansadansa. 
 
Flytten känns bra. Jag har hittat boende! Genom Love! Jag ska bo inneboende, dela lägenhet med en kille som har en tvåa i Västra Frölunda då egen lägenhet är stört omöjligt att hitta verkar det som. Det är så bra allting kring det där med lägenheten att det känns nästintill orimligt men så skönt att just det orosmomentet är ett minne blott. Får rum med mycket av mina saker i mitt rum, plus att jag kommer ha halva köket för mina egna grejer, en ganska stor garderob utöver de i mitt rum osv. Resten får plats i något av lägenhetens 2, just nu tomma, förråd. Och det finns en inglasad balkong (snart, den ska glasas in nu i sommar)! Och tvättmaskin och diskmaskin och sånt där annat lyxigt. Kommunaltrafik direkt till Järntorget och skolan är också guld värt. Så bra detta.
 
Himla långa inlägg det blir nu. Jag behöver nog skriva av mig, det är och har alltid varit något av det bästa för mig. Nu börjar det ljusna utanför fönstret här vid min säng. Ja, jag har för övrigt blivit med säng! I ett försök att förbättra min sömnkvalité något och för att slippa bädda och bädda ur soffan 2 ggr om dagen släpade jag upp 120 cm-maddrassen vi hade i källarförrådet. Nu står den i vardagsrumshörnet och det känns bra. Lite eget utrymme. Plus att fönstret bredvid sängen står öppet och nattbrisen letar sig in. Det är nog det bästa. Och att halva stan slipper se mig sova genom vardagsrummets otaliga fönster, och även se mig hel-och halvnaken då jag gått upp ur soffan och tagit på mig och så om mornarna. Sånt är ju skönt att slippa kanske. 
 
Så skönt med några timmar såhär på natten då jag mår ganska bra. Jag får ta allt som det kommer nu, det är en speciell situation det här. Sorg är alltid speciellt och en märklig känsla som bara tar över, helt okontrollerbar. Är även mycket arg i allt detta, av olika anledningar. Eller, varför säger en alltid så, som för att täcka över? Det finns inga anledning-ar, i plural - det finns en anledning, varken fler eller färre. Det är jobbigt det med, ilskan. Och besvikelsen. Och sorgen och ångesten. Det är så mycket känslor hela tiden så jag hinner knappt med. Nu ska jag förflytta mig till år fyra på Hogwarts och resa till magins värld. Godnatt.
 
vardag | |
Upp