LILLEBRORS STUDENT

Tänk, liten blir stor. Igår tog Anton studenten - hur knäppt känns inte det? Åtminstone för mig. Men grattis Anton! Mamma har förberett hela veckan och jag har hjälpt till på ett hörn, allt för att kunna styra i studentmottagning. Under förmiddagen, medan bror min hade champagnefrukost, fotografering, lunch och allt annat som hör studenten till, förberedde jag maten. Sedan gick jag och mamma mot Karolinska Läroverket för att se honom springa ut genom portarna klockan ett!
 
Folksamlingen var brutal. Jag har lyckats undvika just Karolinskas utspring varje år fram till nu pga så galet mycket människor. Ett tag blev jag rädd där i folkhavet då många knuffades och väldigt få visade minsta respekt för varandra. En skulle bara fram, punkt. Jag fick hjälpa en flicka som ramlat och tappat bort sin mamma medan alla bara tryckte på omkring oss. Det gick bra men fy säger jag bara.
 
Ungefär såhär mycket såg jag till en början, klassisk student. Vita plakat.
 
Slutligen hade jag lyckats ta mig nästan längst fram dock då folkmassan började lätta, han sprang nämligen ut näst sist. Karo hade dock ett så fint utspring, genom den där porten en går genom första dagen och inte får använda förens en går ut tre år senare. En fin tradition!
 
Lyckades hitta en glad bror bland allt folk, till slut!
 
Hur vi kan vara så olika är svårbegripligt lol.
 
Finaste brorsan! <3 
 
Å finaste mamma!
 
Att han nu tagit studenten, är 19 år och nästan 190 cm lång är knas!
 
Checka in mängden folk vid skolan?
 
På stan för att vänta på Alice hittade jag Antons klass flak innan de börjat åka. Snacka om att älska sin klassföreståndare!
 
Jag och Alice ställde oss längst med Drottninggatan i den traditionsenliga studentsolen som en omedvetet bränner sig i då en står och kollar på flaken som sakta rullar förbi i över en timme!
 
I mitten någonstans kom hans flak rullande.
 
Efter att ha ätit glass lämnade jag Alice för att bege mig hem mot sista förberedelserna inför mottagningen. Tänk om gatorna alltid pryddes av konfetti!
 
Påväg hem såg jag detta, gulligaste flaket av dem alla antagligen. Bästa lakanet med för den delen.
 
Det sista förbereddes och resultatet blev detta 10 minuter innan gästerna skulle anlända. Vi skojade om att ifall musikalandet går åt fanders kan jag alltid starta cateringfirma. Det vore nått va?
 
Så kom en massa folk och välkomstbubbel i blått dracks!
 
Ingeborg och mormor!
 
Bror min.
 
Och bästa Jörgen!
 
Veronica, mammas New York-kompis, plus Marie.
 
Och Winston! <3 Alltid med.
 
Anton öppnade presenter, blev gladast för alkoholen, tackade alla så hjärligt, jag strök hans skjorta och så begav han sig mot förfesten någonstans i stan. Vi fortsatte här hemma med tårta, kaffe, mer vin, hundkaos då släkten tog med sig sin hundvalp på 5 månader och en massa skratt. Vilken fin dag! Och grattis lillebror! Grattisgrattisgrattis!
 
När detta publiceras sitter jag på ett tåg mot Stockhol med Lovisa för att möta upp Kajsa. Sedan ska vi ta oss ut till Tyresö till Lovisas familjs sommarställe för några dagar av bad och mys. Längtar! Efter det bär det av mot Säffle - längtar till det med! Fin start på sommaren detta!
 
guldkanter, vardag | |
Upp