EN DAG I NARNIA
Imorse vaknade vi till mängder av snö här i Bjärnum. Det såg ut som i Narnia nästan. Ytterdörren blev en garderobsdörr som vi precis klev in genom och vips så var det mycket mer vinter än vad det var igår när vi somnade. Det gör inget annat än att snöa här, precis som att det bara regnade hela hösten, vareviga dag. Men vad gör det när en är inne hela dagarna? Så mycket är en inne att en nästan vill ut i snöyran faktiskt. Dagarna går i ett men det är så kul, så fint, så jäkla roligt, fast jag är så trött hela tiden. Psykiskt trött, men framför allt fysiskt. Sover inte så bra av olika anledningar, plus att repen är utmattande många gånger. Men en måste köra 100% ändå, vilket är skönt på något vis. En får pressa sig själv lite, och det gör jag verkligen i rollen som Joanie. Det är coolt att se det hos sig själv. Idag provade vi smink för första gången, därav bilderna av en tvättbjörnsliknande typ här nedanför. Vill bara skratta åt mig själv för det är så inte jag. Men det är Joanie och då känns det rätt. Vi har improviserat i våra roller de senaste dagarna i olika situationer i de olika musikalerna. Kattimprovisation var underligt men roligt, spännande. Att improvisera som Joanie var dock mest läskigt. Hjärnan ställdes om helt, jag känner ju henne så bra nu. Och jag blev så tuff på utsidan, skulle ha sådan status, men jag kände mig sjukligt osäker på insidan. Så fruktansvärt liten och rädd. Tuff på utsidan, motsatsen på insidan. Och ja, Joanie ska vara sådan enligt karaktärsbeskrivningen, men aldrig har det blivit så påtagligt. Obehagligt på något vis då jag väldigt sällan eller aldrig känner mig så liten i sociala sammanhang som mig själv, som Emilia. Jag ser ändå min plats i rummet. Det gör inte Joanie. Inte alls. Hon tar dock platsen och ledarrollen ändå, trots att hon är vettskrämd och totalt förvirrad. Jag tycker nästan synd om henne, samtidigt som jag knappt håller med henne i något hon gör och många gånger rent ut sagt ogillar henne som person. Valen hon gör är minst sagt tvivelaktiga på många sätt, och tankesättet ännu mer så, men det är himla intresant att förvandlas till henne på en scen.
Några bilder ifrån dagen, med kattbilder tagna nästan i realtid. Min älskade lilla vän som måste vara ensam så mycket nu under showperioden och som gosar ner sig bredvid mig så fort jag lägger mig i sängen. Lyckan är total från hennes sida när jag väl kommer hem. Finaste finaste. Hurra för min bästa tjej och för att jag har henne, såhär på kvinnodagen och allt. Och hurra för alla starka kvinnor i övrigt förresten. Hurra hurra hurra! Och hurra för att huvudrollen i American Idiot skrevs om till en kvinna och att jag får spela en så cool roll, som just kvinna och inte man som det oftast annars är. Hurra för att det förhoppningsvis fortsätter gå framåt på det sättet.