SISTA HELGEN
Godmorgon! Klockan är inte ens tolv och jag har redan hunnit vara på skolan en stund i min älskade danssal och övat på min korre som ska visas upp på tisdag (!), städat, packat och ätit frukost länge. Försöker tömma kylskåp och frys för tillfället, flytten från Bjärnum går ju om nästan exakt en vecka. Snart ska jag iväg på fotbollsturnering med klassen. Ska inte spela själv men supporta klassisarna!
Detta är sista helgen här. Det är en så konstig grej, för samtidigt som det känns som vi bara bott här en vecka har detta året också varat i en evighet. Vad fanns innan liksom? Lägenheten har börjat packas ned i flyttkartongen, alla grejer ligger inslagna i tidningspapper och jag har en klump i magen. Hela helgen ska jag packa och städa nu är tanken, med lite avbrott för annat. Och det känns förjävligt helt ärligt. Jag kommer sakna det här så mycket. Mitt hem, min familj, som så plötsligt kommer ryckas bort. En avslutning på torsdag och sedan börjar allas flyttbilar rulla hem på helgen, inklusive min. Hur hanterar en något sådant? Jag kommer flytta ifrån mina finaste människor. Inte för att jag uppskattat att bo just här i hålan Bjärnum så mycket, men den gemenskap just den hålan skapat kommer jag nog aldrig få i livet igen. Alla bor så nära varandra, är alltid tillgängliga för varandra, träffas jämt. Det kommer kännas så ensamt. Det här året har betytt så mycket för mig, inte minst personlighetsmässigt. Jag har växt så mycket och tror så mycket mer på mig själv. Är mer bekväm i mig själv, och det är tack vare alla dessa fina vänner. Fan för detta. Att allt fint också måste ha ett slut det med.