emilia olsevik

Vi tände ljus för dem där på deras plats. De är ju inte bara där såklart. De är med mig hela tiden, var jag än går, och det kommer de alltid vara. Det är en tröstande tanke ibland, och ibland är det en fruktansvärt ledsam tanke. Att de alltid är med mig är fint, men att de alltid är med mig för att de inte finns någon annanstans är tufft. Att det bara är så de kan fortsätta leva vidare för mig för att de ju inte längre lever. Sådana här platser är fina då. Då kan de få finnas till lite tydligare, minnena kan få bli lite starkare, hur sorgligt det än är och hur ont det än gör. Det måste det få göra ibland. Det blir enklare i längden då. Och så får en minnas allt fint med. En dag gör det nog mindre ont. Tacksam för att sådana här vackra platser finns.