MITT RUM!

I lite över 2 månader har jag bott i Göteborg nu - tiden flyger iväg! - och ännu har jag inte visat mitt rum. Himla dumt, så därför tänker jag göra det nu! Jag delar alltså lägenhet med en kille som heter Oscar, som även äger lägenheten, och jag hyr ett rum i den plus delar på kök, toa, garderober och sådär, som det brukar vara då en hyr ett rum alltså. Som tur är finns här även ett vindsförråd som han inte använder som jag har fyllt till bredden med allt från min lägenhet i Bjärnum som inte fick plats i rummet. Jag lyckades dock få plats med en massa grejer trots att rummet är rätt litet, och lite trångt är det men fint ändå.
 
När en kommer in i rummet möts en av detta. Ni har sett alla möbler innan, på bilderna från Bjärnum, menmen. Mitt älskade äppelskåp, Adele och golvspegeln var ett måste att få in i rummet!
 
På skåpet står en massa fina ting som jag tycker om.
 
Där jag spenderar 80% av all tid här hemma - sängen. Sover ju mest här hemma känns det som, all annan tid är jag i skolan. Mysig är den dock, och då jag flyttade in investerade jag i ett påslakanset i linne, ett bra beslut. Ett så vackert material, och väldigt skönt att sova i.
 
På den här väggen är tanken att jag ska få upp en hylla med teven som står och väntar på golvet just nu, men jag har inte fått tag i någon slagborr än så ja... Allt annat på väggarna i rummet sitter fast med tavelkrokar, är rätt nöjd med att ha lyckats få upp hängmattan över sängen på det sättet utan att den ramlar ned.
 
Senaste tillskotten i rummet! Min nya kruka som fick prydas av en röd klöver, och en ekollonvas jag fick av Otto i fredags, som tack för att jag hjälpt honom så mycket i dansen! Hur fin present, och hur fin vän har en inte? Åh.
 
På sängens motsatta vägg lyckades jag trycka in både en halvt döende palm (trivs inte alls där pga inget solljus), mitt föredetta badrumsskåp (får inte plats med någonting på min hylla i badrummet här så ett måste för att få rum med all hudvård och allt smink) och mitt skrivbord!
 
Den ljusa mattan är även den ett nytt tillskott. Jag köpte den då jag var hemma i Öebro för 2 veckor sedan nu och den passar så bra härinne. I ull och garn och supermjuk att gå på. Gillar't.
 
Det var nog det hele från mitt rum här i Gbg! Tack för mig!
mitt krypin+inredning | | Kommentera |

TIDIG JULKLAPP

...till mig själv. Tänk hur länge jag velat ha denna, och i år hann den inte sälja slut innan jag lyckades. En halvtimme efter att den släpptes blev den min, några timmar senare var den slut. Lite flyt har jag ändå, och åh vad glad jag är! För er som inte förstår vad jag pratar om har jag klickat hem Skincitys adventskalender. 25 luckor med framför allt hudvård bakom varenda en. 
 
Det tar emot att den ska stå här, orörd, i mitt rum en hel månad till, men tänk vad fint december kommer bli sen!
 
nya saker, smink & andra produkter | | Kommentera |

JASON DIAKITÉ // TIMBUKTU

Hallihallå! Jag kikar in för att berätta om gårdagens kväll som blev supermysig. Jag började med att ta en chailatte och läsa en stund på ett fik i Haga innan jag gick mot Draken för att se på Timbuktus konsert/föreställning!
 
Och den var SÅ BRA. Så rå och fin, och ett helt unikt sätt att berätta på. En blandning av rapp, blues, tal, dialog, brev, ännu mer musik, sång av fantastiska sångaren Mira Palme, känsla, bild. Jason utgick från sin familjebiografiska bok han skrivit och berättade om sin resa till sina rötter - till USA, för att försöka hitta en förståelse för vem han själv är. Han är en sån fantastisk berättare och textförfattare, en satt som trollbunden hela tiden av hans breda skånska. Berättandet varvades med musik, dans, sång, rapp av honom själv, som även det fördjupade berättelsen. Det var helt ny musik, musik från hans senaste skiva, blandat med äldre blues och jazz. Bakom allt tecknades otroliga illustrationer upp, i vitt på svart.
 
Det är en så viktig föreställning det här, om hur vi sett på hudfärg och ras historiskt, men även hur vi behandlar det idag. Det är en droppe midnatt som gör all skillnad, som Jason själv sa, och det fastande någonstans i mig, just den formuleringen. Han sa att han har levt hela sitt liv och känt att han inte tillhör någonstans på grund av de där mörka dropparna. Varken svart eller vit. Hälften svart som kaffet, hälften vit som snön, men inte 100% av något. Aldrig känt att han blir en naturlig del i ett rum, att han inte välkomnas in lika självklart som andra med en tydligare färg på huden. Men han avslutade det hela så fint och sa att han inte ser det på det sättet längre. Han ser sig istället som svart och vit. Han är inte halv längre, utan båda. Det var fint. Han var en otroligt inspirerande människa, wow.
 
Passande nog för min egen hudfärg hade den första snön fallit då jag gick av spårvagnen här i Frölunda efteråt. Jag brukar alltid få en våg av känslor över mig när jag ser de där första flingorna som täcker marken, men icke ikväll. Märkligt. Det var bara väldigt kallt att gå hemmåt utan mössa och jag gjorde en mental note om att jag ska ha på mig det imorgon, alltså idag. För idag ska jag packa, fika och åka till Säffle. Mys. Ha en fin dag ni med!
 
guldkanter, vardag | | Kommentera |
Upp