GOS
I helgen tog jag så mycket fina bilder på Winston. Världens goaste hund. Åh. Just nu vill jag bara ha lov och kunna åka tillbaks hem eller bara vara ledig i allmänhet. Är så genomslut efter de två senaste dagarna i skolan som känts som en evighet. Det låter ju löjligt, men så är det. Motivationen de senaste veckorna har nog inte riktigt funnits där genom allt och det känns som jag bara gör för att jag måste. Det kan ha att göra med examinationerna nästa vecka, ja. Eller, det har med det att göra. De känns sådär, ok typ. Men jag är för trött nu, för att prövas i allt. Sover konstigt och det verkar enbart vara om jag sover själv i mitt rum här i Gbg har jag konstaterat. Vaknar mitt i nätterna och kan inte somna om, eller vaknar i panik på morgonen. Det är nästan värst för det sätter tonen för hela dagen. Efter en panikattack blir jag helt slut. Lika trött som om jag inte sovit alls under natten, som om 7 timmars sömn pumpats ur mig. Och vardagen funkar ju inte superbra då. Det påverkar så mycket, både humöret och orken, och det tar bort det roliga. Idag känns det till exempel som att jag suger på precis allt det vi håller på med. Alla har nog sådana dagar som utbildar sig på det sättet jag gör, men att känna att jag inte ens kan sjunga rent blir för stor press just nu när så mycket är så ostabilt. Utvecklingen blockeras. Jag kände idag att gråten brann bakom ögonlocken mest hela dagen och det är hemskt. Konstant ångest. Att vara så nere och inte veta hur jag ska tänka eller vad jag ska göra för att göra det bättre. Dansa hjälper ju, så kvällskurser är bra, det är kul! Men jag orkar inte. Jag var på skolan till 21:45 igår och dansade för att sedan åka hem, duscha, försöka sova, och det resulterade ju i att jag var helt slut idag. Ångesten gillar ju när jag är för trött för att fungera, och lite så blev det idag. Nej, ångest är förjävligt. För att råda lite bot på detta tänker jag göra varm choklad nu, pyssla om ansiktet och försöka somna tidigt, hjälper kanske lite iallafall. Godnatt. <3