FÖRSTA VECKORNA I GBG OCH PÅ PAS
Jag fick en oväntad sovmorgon idag (till 15:30... jag ska till skolan om en halvtimme ändå dock, don't worry) och tänkte då att jag kunde skriva det där blogginlägget jag tänkt skriva i en vecka nu men inte haft ork eller tid eller lust med att göra! En sammanfattning av de nu nästan 3 veckor (what? så länge på något sätt) jag bott i min nya stad.
Jag har ju börjat PAS, kul grej! Och oj vad jag trivs bra. Lärarna är helt fantastiska och för första gången någonsin under en utbildning känner jag att jag verkligen vet varför vi lär oss allt vi gör i prick alla ämnen, vi gör inte bara en massa random grejer som vi sedan ska redovisa lite halvt meningslöst alltså. Vi tar även allt från grunden just nu, i alla ämnen, inför vår första examination, och det ger såså mycket. Det är jobbigt, ja, och otroligt krävande, men det ger massor med. Jag känner redan att jag blivit starkare i dansen på bara en vecka. Hur coolt är inte det egentligen? Taggad på att lära mig mer! Älskar allt med skolan just nu - stämningen mellan årskurserna och elever, lokalerna, konceptet, leken blandat med allvaret, men kanske framförallt min fantastiska klass. Den är bäst.
Vi hade insparksvecka med temat Kristallengalan där alla i min klass blev indelade i olika lag och TV-program som skulle tävla om priset under veckan. Allt var så genomtänkt och genomarbetat, med presskonferens, papparazzis, instagramkonton och olika uppdrag att göra under veckan osv. Mitt lagblev Expedition Pasinson, direkt från djungeln. Vi åkte till palmhuset och filmade vår trailer till programmet en eftermiddag och skrattade så vi grät lol.
En annan kväll hade vi inspark med GÖSK, vår kår tillsammans med Balettakademien och Artisten. Det var lagkamp i stationer med tillhörande lagramsor och korvgrillning - supermys.
På fredagen var vi bjudna på pyjamasparty med treorna, och trots att alla i klassen var totalt slut vid det laget var vi ändå många som kom. Tur och kul det! Halvvägs in i kvällen blev vi lagvis upphämtade av tvåor som tog oss till en övergiven idrottshall i Frölunda med buss för att leta efter kristallen som försvunnit därinne i lokalen någonstans. Halva skolan jobbar ju på Gasten på Liseberg så därinne väntade spökvandring med lekande barn, Bloody Mary, clowner, dockor, osv. osv. samtidigt som vi behövde samla bokstäver och lösa ett uppdrag och ta oss genom rum efter rum och usch. Spövandring deluxe med andra ord, fy. Jag gillar ju dock sånt, skräckblandad förtjusning bokstavligt talat. Vi lyckades iaf klura ut ordet, heja Pasinson, och när en var klar kom en ut till en hel hög klasskompisar som redan gått och som satt och åt snacks och hade det mysigt. Kul tradition på skolan, pepp på att få utsätta ettorna för samma grej nästa år hehe.
På lördagen hade vi vår riktiga inspark hela dagen lång. I lagen skulle vi ta oss över stan på 4 timmar, lösa 5 olika uppdrag samtidigt som vi kunde samla poäng genom at göra massa halvpinsamma och jobbiga grejer längs med vägen som vi fått på en lista och lägga ut alltsammans på Instagram. Stressigt roligt varmt är tre ord som beskirver de timmarna. Jag slog även mitt rekord i antal steg den dagen på dryga 25 000 stycken. Wow. Vi hann tillbaks i tid iaf, och gick sedan på gala där vinnaren av Kristallen skulle avslöjas. Och där på skärmen dök vår nu ihopklippta trailer upp och vi hade alltså vunnit, yey!
Efter den dagen åkte jag hem och sov några minuter, sminkade mig länge (efterlängtat i den stunden), bytte om och tog mig till spårvagnen med destination Hisingen och insparksfest.
Var nog lika trött som jag ser ut här dock, död i blickan haha.
Jag mötte upp Love, Linn och Kicki vid Brunnsparken för att ta oss dit tillsammans - bra när en inte riktigt hittar med spårvagn i stan.
Festen var kul, fint att hänga hela skolan, och någonstans vid halv ett drog vi oss hemmåt. Jag följde Lovisa till Frölunda torg dock, och därifrån var sedan mina spårvagnar hem inställda. Det är dock bara 2 stationer så jag bestämde mig för att gå genom ett nattligt Frölunda. Vi är ju dock i Göteborg, regngudarnas stad, och snart började det spöregna och efter 5 minuter såg festfina jag ut såhär. Bokstavligt talat dränkt. Har aldrig varit så skönt att krypa i säng som då jag kom hem den natten tror jag.
Det var min insparksvecka det. Så kul men samtidigt så utmattande. Som det ska vara antagligen!
Annars har dagarna sett ut mycket såhär - regn och spårvagn till och från skolan.
Lagat helt ok bra mat också, det är kul!
Och dansat jättemegamycket. Älskar att dansa. Åh. Tog till och med kvällskurser under insparksveckan, inte konstigt att jag var så trött.
Jag har hunnit med att gå lite på stan också, främst nu i lördags. Det finns så mycket kul inredningsbutiker är och jag är lycklig över det.
Köpt solrosor har jag gjort med! <3
Och klätt mig i solrosgult!
Ljuset i trapphuset är fint om kvällarna, annan bra grej.
Och resten av tiden har jag spenderat i sängen för att sova och kolla youtube på min dator som börjat krångla. Rip. Det har blivit lite för lite sömn de här veckorna bara och det måste det bli ändring på, men hur vet jag inte. Jag vaknar mitt i nätterna, vaknar jätteledsen om mornarna, och vill ofta inte alls gå till skolan. Sen är det helt ok eller bra när jag väl kommer dit, tur det iaf! Det har varit krävande veckor det här, och jag försöker balansera allt nytt, för hela livet har ju på många sätt vänt nu med ny storstad, ny skola, nya människor osv. och det i sig är svårt och utmanande på många sätt. Så lägger en på all sorg och ångest på det och det faktum att jag konstant påminns om pappa i den här stan vilket verkligen påverkar mig vissa dagar. Samtidigt känner jag att jag inte har ett hem här. Allt känns flytande på något vis och det är fruktansvärt. Ett hemma är en så viktig grej, en måste få känna sig hemma någonstans, iaf jag, för att alls kunna fungera. Jag måste ha en plats där jag kan få landa eller vila eller bara vara eller skrikgråta och få vara där en stund och att det kan vara accepterat på den platsen. Det kan jag inte nu och det är hemskt i den stunden och jag vet inte vad jag ska göra där och då.
Min klass vet dock om all sorg nu då jag berättade för dem förra veckan. Det kändes som att det var ett måste så de förstår varför jag är så ledsen många dagar. Och de är så fantastiska. Stöttande. Vi ser varandra och det är så fint och viktigt. Vi peppar, skrattar, övar ihop och jag är så glad över dem. Bilden är från insparksdagen då tvåorna överraskade oss med hinkar av vatten under vår gruppbild - tradition det med tydligen. Fina skola och fina klass.