LILLEBRORS STUDENT

Tänk, liten blir stor. Igår tog Anton studenten - hur knäppt känns inte det? Åtminstone för mig. Men grattis Anton! Mamma har förberett hela veckan och jag har hjälpt till på ett hörn, allt för att kunna styra i studentmottagning. Under förmiddagen, medan bror min hade champagnefrukost, fotografering, lunch och allt annat som hör studenten till, förberedde jag maten. Sedan gick jag och mamma mot Karolinska Läroverket för att se honom springa ut genom portarna klockan ett!
 
Folksamlingen var brutal. Jag har lyckats undvika just Karolinskas utspring varje år fram till nu pga så galet mycket människor. Ett tag blev jag rädd där i folkhavet då många knuffades och väldigt få visade minsta respekt för varandra. En skulle bara fram, punkt. Jag fick hjälpa en flicka som ramlat och tappat bort sin mamma medan alla bara tryckte på omkring oss. Det gick bra men fy säger jag bara.
 
Ungefär såhär mycket såg jag till en början, klassisk student. Vita plakat.
 
Slutligen hade jag lyckats ta mig nästan längst fram dock då folkmassan började lätta, han sprang nämligen ut näst sist. Karo hade dock ett så fint utspring, genom den där porten en går genom första dagen och inte får använda förens en går ut tre år senare. En fin tradition!
 
Lyckades hitta en glad bror bland allt folk, till slut!
 
Hur vi kan vara så olika är svårbegripligt lol.
 
Finaste brorsan! <3 
 
Å finaste mamma!
 
Att han nu tagit studenten, är 19 år och nästan 190 cm lång är knas!
 
Checka in mängden folk vid skolan?
 
På stan för att vänta på Alice hittade jag Antons klass flak innan de börjat åka. Snacka om att älska sin klassföreståndare!
 
Jag och Alice ställde oss längst med Drottninggatan i den traditionsenliga studentsolen som en omedvetet bränner sig i då en står och kollar på flaken som sakta rullar förbi i över en timme!
 
I mitten någonstans kom hans flak rullande.
 
Efter att ha ätit glass lämnade jag Alice för att bege mig hem mot sista förberedelserna inför mottagningen. Tänk om gatorna alltid pryddes av konfetti!
 
Påväg hem såg jag detta, gulligaste flaket av dem alla antagligen. Bästa lakanet med för den delen.
 
Det sista förbereddes och resultatet blev detta 10 minuter innan gästerna skulle anlända. Vi skojade om att ifall musikalandet går åt fanders kan jag alltid starta cateringfirma. Det vore nått va?
 
Så kom en massa folk och välkomstbubbel i blått dracks!
 
Ingeborg och mormor!
 
Bror min.
 
Och bästa Jörgen!
 
Veronica, mammas New York-kompis, plus Marie.
 
Och Winston! <3 Alltid med.
 
Anton öppnade presenter, blev gladast för alkoholen, tackade alla så hjärligt, jag strök hans skjorta och så begav han sig mot förfesten någonstans i stan. Vi fortsatte här hemma med tårta, kaffe, mer vin, hundkaos då släkten tog med sig sin hundvalp på 5 månader och en massa skratt. Vilken fin dag! Och grattis lillebror! Grattisgrattisgrattis!
 
När detta publiceras sitter jag på ett tåg mot Stockhol med Lovisa för att möta upp Kajsa. Sedan ska vi ta oss ut till Tyresö till Lovisas familjs sommarställe för några dagar av bad och mys. Längtar! Efter det bär det av mot Säffle - längtar till det med! Fin start på sommaren detta!
 
guldkanter, vardag | | Kommentera |

BEST I TEST

I fredags kväll anordnades ett väldigt roligt evenemang på skolan! Johanna, Moa & co. hade styrt upp Bjärnums version av Bäst i Test, ni vet programmet på SVT med Babben? Så himla kul! Vi blev indelade i lag och i tisdags och onsdags efter skolan genomförde vi alla tester. Det var mååånga, vissa i grupp, andra genomförde en själv. Självklart filmades allt. Under veckan har sedan ett helt team klippt ihop alla filmer och förberett en massa inför galan som skulle hållas på fredagen i skolan då allt skulle visas. Vi blev ombedda att komma i full glam, vad det nu innebär för en själv. Vi skulle förhöja oss själva med glitter, nitar, blommor osv., en explosion av oss själva helt enkelt. Under fredagen blev jag även blomansvarig för det hela, så jag åkte i stress ut och plockade mer blommor än jag någonsin gjort, hela cykeln svämmade över av blad och gräs och blommor, samtidigt som jag tvättade, fixade mig och knappt visste vad jag hette. Jag satt på golvet i matsalen i skolan och stress-band ihop alla buketter. Över 10 st blev det! Jag band även en krans att ha i mitt hår, såklart.
 
Att all denna blomster finns på en så liten radie i lilla Bjärnum!
 
Och såhär såg jag ut! Jag blev också rekryterad till livvakt som skulle stå i entrén och se till att alla swishade 5 kr. Kul att gå in i en roll, få spela lite dryg och tuff.
 
Selfiesession yas. Läppstiftet matchade kransen och ögonen var maxade med glitter. Lite lockar i luggen också.
 
Coolaste vakten någon någonsin skådat. 
 
De hade fixat hur. mycket. som. helst. på skolan, kolla bara bilderna om ni skrollar ner (obs! läs klart allt detta först bara!). En entré genom förrådet hade ordnats fram med röd matta och en fotoram.
 
Kan vi bara diskutera Tiffhoney? Alexander kom i full drag och jag har typ aldrig sett något snyggare. Wow. llla var under kvällen helt fantstiskt fina i allmänhet och gick in för detta.
 
Christer och Lovisa! <3
 
Och mina finaste tjejor och jag!
 
Kolla denna bild. Hur vacker är inte Rebecka här?
 
Tuffast var dock dessa tre. Helt underbart fint och bra och så galet snygga.
 
Så gick solen nedåt medan folk började röra sig inåt!
 
Genom en portal av glitter kom en in till salongen där ett disco utan dess like tog plats. Allt var så absurt och abstrakt och så himla bra! Riktigt scenljus, en rökmaskin (som fick brandlarmet att gå...), podier, plus en massa rekvisita.
 
Det serverades även bål med hallon!
 
Allt var så quirky och passade inte alls ihop men på något vis gjorde det just precis det ändå!
 
En popcornkista!
 
Efter någon timme berättade Johanna att det var dags för filmvisningen och de uppställda provisoriska väggarna revs på nedräkning för att avslöja vad som dolt sig i andra halvan av rummet som vi inte kunnat se.
 
Och kolla hur fint de gjort det! Såg ut som i en filmstudio, typ Bolibompa.
 
Vi intog våra platser på läktaren, filmduken rullades ned och vi kollade på deltävling efter deltävling. Jätteroliga tävlingar, så som att få mjölet i en skål att synbart försvinna på 5 min, glida så långt som möjligt, få en hel drös stolar att lyfta från marken, spela in en musikvideo för barn osv. Oj vad dumma saker folk gjorde och sa, och de hade klippt allt himla kul med musik och grejer. En kunde bland annat se mig ramla med 18 ihopfällbara stolar i armarna och få prick allihop över mig. Snyggt där. Jag lovar, jag överlevde.
 
I programmet höll Babben som även poängsatte allt och höll i några live-tävlingar i studion. Till sin hjälp hade hon David-arna, som även hjälpt till vid alla deltävlingar. Alla gick in i karaktärer för detta, till och med kameramännen vid inspelningarna. Perks v att gå en artistutbildning!
 
Lång tid tog det, men många skratt senare hade till slut ett lag korats till vinnare. Mitt lag kom trea - pallplacering! En så lyckad kväll och ett så roligt initiativ! Tänk vad fint folk det finns i min klass. Tack!
 
 
guldkanter, vardag | | Kommentera |

POSITIVA BESKED OCH LÄTTNAD

För några veckor sedan var jag ju på audition till SMU - Stockholms Musikalutbildning, och de sa att vi skulle få beskedet i början av denna vecka. Så i onsdags under kvällens stepplektionen, efter 2 dagar av konstant uppdaterande av mejlen från alla sökande i klassen, fick vi mejlet. Klumpen i magen var absurd, jag trodde inte jag skulle bry mig så mycket. Jag öppnade det efter lektionen (olidliga 30 min kvar av lektionen) och där stod det. "Hejsan - och GRATTIS! Du är antagen blablabla." Jag kom alltså in. Jag kom in? Jag är antagen till en treårig yrkesutbilning i musikal, i Stockholm? Jag trodde som sagt inte att jag skulle bry mig så mycket om jag kom in på en utbildning till hösten eller inte, men lättnaden och glädjen över att ha gjort det är otroligt stor. Jag har nog oroat mig mer inför hösten än vad jag själv vetat om. Och nu har jag möjligheten att bo i en av mina favoritstäder i tre år? Tänk att ett ynka mejl kan förändra så mycket. Jag söker ju PAS och BA i Gbg om lite mindre än 2 veckor med, så får en se hur det går där och kanske behöva ta beslut efter det, eller så flyttar jag till huvudstaden i augusti. Så himlahimla stort det här egentligen. Att bli musikalartist är ändå drömmen och att den kan bli verklig har jag nog aldrig trott på egentligen. Men den kan verkligen det. Fina liv. 
 
 
 
 
guldkanter, vardag | | Kommentera |
Upp