2018 WRAPPED - SPOTIFY

Spotify släppte en sammanfattning över ens musikår som varit i år igen - kul grej! Såhär såg tydligen mitt år ut:
 
Den första låten jag lyssnade på var denna, Trouble In Mind med Traces. Lyssnade på den nu och kommer absolut inte ihåg den över huvud taget, kan svära på att jag aldrig har hört den. Uppenbarligen har jag ju det dock, och ganska bra var den med faktiskt. Jag lyssnade på mycket mer "producerad" musik då, i början av året, än vad jag gör nu.
 
Såhär många minuter lyssnad musik blev det ano 2018. Det innebär cirka 613 timmar eller 25, 5 dygn om en så vill. Det är en del när en tänker efter.
 
Det här kom lite som en överraskning och det känns lite deppigt, för hans musik är oerhört vacker men sorglig på samma gång. Mitt år har ju varit väldans ledsamt många gånger dock så det förklarar väl saken. Otrolig artist iallafall. Lyssna här. 
 
Här blir jag dock inte förvånad. Har nästan enbart lyssnat på Post Malone nu i sommar+höst, i våras en massa Col3trane vilket jag tagit upp nu igen, och även Leikeli47 som började lite som ett skämt men som fastnade, alt-J såklart, varje år, och utöver dessa även en massa Bon Iver, M.I.A., Linnea Henriksson, Troye Sivan, Tash Sultana, Vancouver Sleep Clinic, Silvana Imam med många fler. Genrerna blir uppenbarligen Pop i toppen, lite halvtrist men det mesta hör ju in där kanske, plus Indie och Hip Hop såklart. 
 
 
Bara nästan 1 miljon som tycker som mig alltså. "Bara".
 
Vi kan ju även konstatera att jag lyssnar mest på nyare musik då denna var min allra äldsta. En sångläxa dessutom så inte ens riktigt frivillig. 
 
Himla bra och fint att de gjort en topplista över de 100 mest spelade låtarna också, det är kul att lyssna igenom och hitta sådant en glömt också kanske, även om jag inte riktigt köper att det är mina 100 mest spelade låtar tagna över hela året. Det känns inte som att det stämmer. Annat bra är att de ju även gjort en Tastebreaker-lista med sånt de tror en gillar men som en inte brukar lyssna på. DET är kul!
 
musik | | Kommentera |

JULMUSIK: KRAJA

För några veckor sedan ramlade jag över kanske det vackraste julalbum jag någonsin hört på Spotify och jag tänkte att jag såhär i juletid måste dela detta. Det är sällan en hittar ny julmusik, eller julmusik i ny tappning, så jag blev jätteglad. Det är gruppen Kraja som förra året släppte skivan Isen Sjunger och nästan alla arrangemang är acapella, och otroligt vackra. Jag är helt frälst vid stämföringen och vill också få sjunga sånt här. 
 
 
 
Jag är faktiskt helt frälst i hela gruppen och allt de gör. Så fruktansvärt begåvade. Vackrast på detta album tycker jag Vi ses nästa vinter är, men även arret på Dagen är kommen är fantastiskt, och Den signade dag. Den har de för övrigt sjungit i Örebro en jul, och jag saknar ord för detta, så fint och fridfullt är det.
 
 
Åh så vackert, hoppas det kan ge lite ljus eller så till er med!
 
musik | | Kommentera |

BON IVER

I onsdags såg jag Bon Iver i Globen. Helt oplanerat kändes allt fast jag bokade biljetterna i februari - jag hade ingen koll på var det var, när, att jag hade ståplats osv. Jag gled dock in precis innan det började, lyckades hamna nästan längst fram (eftersom jag stod själv - skönt att ej behöva ta hänsyn till andra) och var sedan mållös från att Justin Vernon gick på scen. Herregu. Såså bra, bästa jag sett live rent musikaliskt. Avskalat och smakfullt men med så mycket kraft ändå - WOW.
 
Kvällen var magisk. Inget förband eller annat tjafs, bara Justin och 7 bandmedlemmar, inkl. 3 på blås, 2 trummisar (synkade till tusen, stört att se på) och resterande 2 multiinstrumentalister som tycktes kunna spela allt. Och så Justin såklart, som även gjorde många låtar helt själv också. Och soundet han och de skapade tillsammans var otroligt. Han är en fascinerande artist för mig, för det fanns liksom ingen låt som jag kände "...nja" inför. När en ny låt började spelas kände en isället att yes, den här! Varenda gång, med prick alla låtar. Det är coolt.
 
Tänk hur länge jag lyssnat på hans musik. Gråtit, skrattat, dansat, drömt. Det är så vackert och nytt på något sätt. Så stod han där, en så stor inspiration för mig. Jag log hela jag, inombords och utanpå.
 
Det var ett coolt live-sound också, då han använder så mycket effekter numera, både på instrumenten, men kanske framför allt på sin egen röst. Älskar just det. Mycket autotune och stämmor på sig själv, bästa låtarna var nästan de som är helt acapella med bara honom i olika loopar. Fy vad fint. Jag grät och grät. Eller då han körde Perth, som inledning av andra akten (ja, det var paus emellan, megaskönt!). Eller 22 (over soon). Eller då de tog in xylofon på några låtar. Mellan låtarna blev det nästan aldrig tyst heller, utan osammanhängande ljud som skapade ett sammanhang ihop ändå och gick in i nästa låt. Vilken musiker, hatten av 1000 gånger om. Det är precis så jag skulle vilja skapa musik om jag gjorde det - musik i ett flöde. Utan avbrott. Nej, det var en magiskt skimmrande stund, de där timmarna då han stod på scenen. Han pratade så fint mellan låtarna med och jag ville stanna där lite till, inte gå ut i kylan igen.
 
Jag sov hos Elin efteråt, hon och Agnes bland annat var också på konserten men de hade sittplats. Det var fint att ses igen, och efter att ha varit uppe länge länge och pratat somnade jag och Elin för att sedan spendera torsdagen på stan med minimal shopping och desto mer sushi innan jag tog tåget till Örebro på kvällen. Fin blixtvisit i huvudstaden!
 
guldkanter, musik | | Kommentera |
Upp