HOBO JOHNSON

Häromdagen skrollade jag igenom mitt FB-flöde, typ när jag åkte tåg och sökte tidsfördriv, och denna kille dök upp. Och han kan vara bland det häftigaste jag sett på länge. Föll pladask så att säga. Som ett spoken word-fan, som självklart även diggar rapp, kan detta inte bli bättre. Hans känsla är så rå också, så jäkla tuff bara. Det han skriver om är så viktigt med, samhällskritiskt och han slår huvudet på spiken, fast med en komisk twist. Samtidigt som han känns så skör, det är så äkta. Plus att han påminner en massa om Lin-Manuel Miranda på något vis, skaparen av Hamilton, vilket inte skadar. 
 
 
Han heter Hobo Johnson och jag kanske är helt efter, han kanske är jättekändis, men jag ville skriva om honom iallafall. Hans talang och arbete förgyllde min dag och kanske även din! Han släppte även ett album i slutet av förra året, jättebra det med! Lyssna här och kolla in hans Youtube-kanal, för det här gillar jag! 
 
Mer männsikor som denna tack!
 
musik | | Kommentera |

OCH LIVENIGHT SOM HELHET

Vårt slutprojekt för vår tid på Rytmus Örebro blev verkligen en så himla fin kväll. Utöver min egna akt var jag med på flera stycken till, liksom de flesta andra av mina klasskamrater var med på varandras akter, så mycket fläng mellan de två olika scenerna blev det, och visst var en dötrött efter några timmar, men det var så värt det för vi hade så kul. Vi startade redan vid 15 med fina Hay Soe´s akt och efter det rullade schemat på fram till 23:00 när Tomas akt avslutade kvällen med säckpipa och hela baletten. Alla var så fina, kvällen var så fin, ljussättningen var fin, alltihop vara bara allmänt fint. Fint är mitt favoritord om ni inte märkt det tidigare. Det kändes som om hela klassen steppade upp sig ett steg och lyfte kvällen. Jag knäppte självklart en hel del bilder under de timmar vi höll på också - dokumentation är viktigt!
 
Den ena scenen, Kulti, några timmar innan allt drog igång. Älskar symmetrin.
 
Hur fin ljussättning hade inte Miranda under sin akt? Hon var förövrigt toppklass som Henrik i Bonusfamiljen skulle sagt.
 
Anledningen till att jag ville vara på den övre scenen, Multi, under min egen akt var egentligen enbart pga. rökmaskinen. Under alla akter där vällde röken fram över scenen. Så effektfullt ändå. 
 
Agnes sjöng om sista kvällen med gänget och även fast vi har två månader i skolan kvar så var detta på sätt och vis den sista kvällen, för aldrig mer kommer vi stå på scen ihop på detta sätt. Det är ändå något vi gjort i nästan tre års tid. Lite vemodigt känns det. 
 
Alltså Vincent, stöttande klasskompis som står längst fram ändå. <3
 
Älskar denna bild - levnadsgladare kille än Hay Soe får en leta efter med ljus och lykta tror jag, framför allt bakom pianot eller på scen över huvud taget. 
 
Och så kanske kvällens roligaste bild. Sista låten hade klingat ut i vilken Calle hade spelat säckpipa i kilt och knästrumpor och allt som hör det där till. Alla i klassen fick varsin cazzo som det spelades flitigt på en stund in på roddningen. En timme tog det att plocka isär scenerna och köra tillbaka alla instrument till skolan, och så var LiveNight över. 
 
Jag såg ut såhär under kvällen + mina trogna Vans på fötterna. Bestämmelsen i klassen var svart klädsel för att alla skulle matcha, och jag valde att ha det även på min egen akt. Jag totalt älskade sminkningen som tog en evighet av pilljobb för att få ihop. En massa silverglitter i håret hade jag också men det ville inte synas på bild. Att Mike utropade "glitter!" när han såg mig gjorde det dock så värt det. Finaste finaste. 
 
Här är han förresten - Mike. Jag älskar denna bild från min akt så den får avsluta detta inlägg. Cred till Katarina. Det här var en kväll jag sent kommer glömma. Att stå på scen är det jag vill göra - oavsett vad.
 
guldkanter, musik | | Kommentera |

REPEAT. || MIN LIVENIGHT-AKT PÅ VIDEO

 
Här har ni den, videon från min akt under LiveNight 2017 som jag skrev att jag kanske kunde få upp här på bloggen. Jag snodde videon från det skolan filmade så kvalitén är inte toppen för varken ljud eller bild men ni får en helhetsbild vilket fall som helst! Tvungen att ladda upp den på YouTube för att kunna visa den här var jag också, jag som aldrig laddat upp ett klipp där innan. I och med detta togs inte bara min oskuld vid gitarren eller loopingmakapären genom LiveNight utan även när det kommer till uppladdningar vid ett medie jag använder varje dag togs den. En lär sig något nytt nästan jämt. Det kändes lite läskigt helt ärligt - det här med att visa videon här på bloggen och på YouTube ö.h.t. känns lite läskigt. Plötsligt har hela världen på något sätt tillgång till det jag gjort rent musikaliskt, och inte bara i text som det varit innan. Det finns en video uppe där jag ensam musicerar. Hjälp skriker mitt lilla hjärta.
 
Jag gjorde ett blogginlägg om hur just min akt gick redan dagen eftrer LiveNight, läs det här. Och vidare vill jag bara tillägga att jag vet att jag inte borde vara rädd för att ni ska se detta för egentligen är jag förbannat stolt över det jag har åstadkommit. Jag inser det först nu, i skrivande stund - vad bra det jag gjorde var och blev. Tänk, det här är något jag har skapat alldeles själv, utan hjälp av någon annan. Jag kan själv. Jag lyckades. Jag spelade allt själv. Tacka tekniken säger jag bara. Jag får tårara i ögonen när jag ser klippet faktiskt, och en klump i halsen. Det ligger så mycket tid och ansträngning bakom detta. Så mycket hjärta och själ och tanke och och känsla mod och kraft- jag har lagt ned allt i det här. Det är just sånt här jag brinner för - att utmana mig själv, att tänja på gränser. Det här är musik som på många sätt heller aldrig tidigare har framförts. Det känns coolt och kul ändå. Jag är ganska cool ändå. Och fy fan vad bra jag är. 
 
guldkanter, musik | | Kommentera |
Upp