emilia olsevik

Idag åskade det så jag trodde klockorna skulle stanna när jag vaknade. Jag somnade dock om och trodde när jag vaknade igen att jag drömt det hela för att det hade smällt så otroligt mycket, men icke tydligen. Spöregnat hade det gjort med. Jättefint, jag älskar åska och regn. Svalare var det med, så jag drog på mig jeansen (!lycka). 

 

Vi hann med en tur i skogen idag, en promenad som skulle varit cirka 2-3 km och jättebra för Winston att få traska i skogen, lukta på allt och andas natur. Vi gick dock fel på något vänster, hamnade på spåret som var 5 km. Det hela slutade med att vi gick minst 7 km vilket resulterade i en trött och törstig hund som drack vatten från min vattenflaska när vi väl kom tillbaka till bilen. Stackars finaste. Vi var rätt trötta vi med - helt plötsligt var inte de där varma jeansen en så jättebra påtänkt grej. Det var så vackert i skogen dock så det gjorde inte så mycket. Så länge sedan jag var ute i naturen, gick massor i skogen i Bjärnum, i tystnaden och lugnet. Tystnaden i en skog är inte så tryckande på något vis, det är fint. Blåbär fanns det med, om än lite efter den här übervarma sommaren!

 

Efter det har jag sovit middag som den treåring en gått tillbaka till att bli, haft jätteont i huvudet av oklar anledning (ja, jag dricker tillräckligt, 2-3 liter vatten om dagen, har järnkoll med hjälp av en app), ätit bränd äppelpaj och godis till middag och kollat på en film jag och mamma knappt fattade något av. Kan inte säga att jag kollade sådär värst uppmärksamt dock. Nu är det mörkt ute, det blir det allt tidigare nu och det gör mig ingenting. Hösten närmar sig och som jag gillar det - bästa bästa årstiden. Tända ljus, dricka te, klä sig varmare (obs! snyggare). Sånt är fint. Godnatt, ska lyssna på Harry Potter nu. Sjunde boken och jag måste slagit något rekord i snabb lyssning.