MELLIS TILL MIDDAG

Jag är tillbaka i Bjärnum nu efter vad som varit en av de mest påfrestande veckorna i hela mitt liv. Auditions i all ära med allt vad det innebär, men jag har framför allt tyckt det varit fruktansvärt att vara i Göteborg. Sorgen efter pappa tog över allt annat stundvis. Jag minns knappt vad jag gjorde under den där sista auditiondagen på PAS för att ångesten sköljde över mig hela dagen. Jag blev reserv dit förresten. På BA kom jag till andra dagen, sen gick jag inte längre. Som i en film satt vi på ett fik när listan publicerades och jag gick gråtandes, helt förstörd ut i spöregnet, satte mig i en trappuppgång och bara grät i telefon med mamma tills Oskar kom ut. Jag vill så gärna gå där, men samtidigt vet jag inte om jag hade klarat av den staden till hösten. Jag måste bearbeta en del annat först. Jag är alltid viktigare för mig själv än vad en skola är. Vi åkte och köpte badbomb och ansiktsmask och sen blev det lite bättre. Sen fick jag äntligen åka hem igår. Åh. Hela veckan har varit en sån känslomässig storm. Glädje, tårar, ångest, nervositet. Redan första kvällen i Göteborg kände jag paniken. Vi behövde bara komma till centralen och den infann sig. Nu är det över. Nu är all auditionstress över, jag kan få vara hemma och pusta ut. Tack. Ångesten låg dock fortfarande som ett täcke över mig då jag vaknade imorse. Den har varit så intensiv nu och lär inte släppa på ett tag tror jag.
 
Ikväll har jag dock varit i Hässleholm och träffat en kille som går Markaryds Folkhögskola och som ville ha med mig i en kortfilm han ska göra. Den ska handla om sorg, och där kände vi båda två efter att ha pratat flera timmar att det inte var något jag borde ge mig in i just nu. Samtalet var dock så otroligt givande. Det visade sig att han också förlorat sin far för några år sedan och för första gången fick jag prata med någon som gått och går igenom samma sak som mig. Det är otroligt fint med vänner kring sig som pratar och stöttar, men de förstår inte. Förstår inte vad sorg är, för det är så olikt ledsamhet. Men han förstod och vi lyssnade på varandra. Det lugnade mig på något vis.
 
Nu är jag hemma igen, äter osund middag som sig bör ibland och gosar med älskade katten som saknat mig flera varv kring jorden tror jag. Nymöblerad är lägenheten med. Var i kris när jag kom hem igår och möblerade om allt, lol. Livskris 101. Nu är denna lilla lägga bara min i 1 månad till. Sista hyran är redan betald. Ojoj. Det är med blandade känslor jag lämnar Bjärnum. Men tänk, i höst blir jag antagligen huvustadsbo och studerar musikal på yrkeshögskola i 3 år framöver. Wow. En växer upp så fort. Nu ska jag kolla på Harty Potter. Internationella Harry Potter-dagen infinner sig idag så en måste ju. Precis som alla andra dagar!
 
vardag | |
Upp