STRESSENS MAMMA

Las Palmas inlägg nummer ett kommer här. Låt oss så berätta historien om 6 ungdomar påväg till utlandet för en minisemester i solen men som mötte alla hinder som antagligen mötas kan för att ta sig dit. Oh lord, jag har aldrig i hela mitt 20 jordsnurr långa liv varit så konstant stressad under en så lång tid. I tisdags förra veckan skulle vi dra direkt efter skolan, där vi hade genomdrag av auditionshowen hela dagen. Det drog dock ut på tiden och redan på förmiddagen hälsade småstressen på, för att sedan stanna. Så blev det till slut dags att gå mot bussen för att ta oss till Hässleholm, och vidare ta tåget mot Kastrup. Minuten innan vi ska dra hittar inte Oskar sin mobiltelefon och från och med då satt paniken i kroppen. Jag hittade den dock i sista minuten och vi tog bussen mot Hässle. Så kom vi till stationen och där var ovanligt mycket folk för lilla Hässleholm. Oskar hade fått ett sms av SJ om att vårt tåg skulle bli sent, men vad gör det när en har 2 timmar till godo på Kastrup? Vad som skulle gör saken jobbigare är ju om till exempel tåg efter tåg börjar ställas in. Eller, ska vi säga att det tåg du ska åka med byter spår på den där jäkla tavlan stup i kvarten så en behöver springa över hela stationen, upp och ned. Eller att ditt, och prick alla andra tåg ställs in från Hässleholm pga elfel i hela södra Sverige. Och att det inte finns en enda ledig taxi att få tag i. Det hade ju varit värre liksom. Och precis så blev det. Gah. Alla tåg alltså, inställt i röd text överallt i appen. Aldrig varit med om nått liknande, inte ens med SJ.
 
Nån lyckades alltså knäppa en bild mitt i stressen? Jaja, vi skrev i klasschatten och fick tag i en bil vi kunde låna, plus att Matte kom med sin bil så i två bilar åkte vi till slut, efter att ha irrat runt i Hässleholm för att hitta nämnda bilar, mot Hyllie, sista stationen innan Danmark i Malmö där tågen fortfarande gick. Vid 17 började vi åka och vid 18 var vi där, en resa som egentligen ska ta 1,5 h. Förklaringen för bilen jag åkte i stavas Erik som körde i 140 på landsvägar. Vad som kändes som G-kraft har jag aldrig upplevt i en bil någon gång tidigare, alltid kul med nya erfarenheter. Jag som brukar avsky att åka bil i hög hastighet tänkte dock inte ens på det, hej paniken. Vi kom som sagt till Hyllie, men där hade tågen ställts in de med. Turdag 101. Vi sprang, fick tag i 2 taxibilar (så najs att vara 6 i sällskapet hela tiden...), körde i högsta hastighet från Malmö vid 18:15, över bron, till Kastrup och kom dit vid halv. Gaten skulle alltså stänga 18:50, om 20 minuter. Då hade vi en säkerhetskontroll att ta oss igenom också, plus att vi skulle hitta till den där gaten på lilla Kastrup.
 
Beräknad tid genom kontrollen var 8 min visade en tavla, och det tog nog typ så lång tid, om det inte vore för att Felix fastnade. Han hade med sig en kniv i sin plånbok som såg ut som ett kreditkort av något slag, jag har inte riktigt fattat själv, men kvar i kontrollen blev han medan jag sprang för att försöka hitta gaten och säga åt dem att vänta lite om det var möjligt, inte vet jag. Så jag sprang och sprang och kom fram till slut, men där stod redan halva gänget och drack cola haha. Vi hade kommit ifrån varandra och de hade tydligen hunnit före. Efter ett tag kom Oskar också, med Felix grejer, och till slut så även Felix, med en rosa lapp av något slag om vapen över gränser osv. Tur att gaten inte ens öppnat när vi kom dit och att allt var försenat. Fy vilken jäkla resa, panik konstant i 4 timmar, med andan i halsen. Usch, aldrig mer kollektivt till ett flyg. Att vi klarade det är ändå sinnes, halva gänget gav upp redan i Hässleholm lol. Men såhär glada var vi när vi väl insåg att vi faktiskt skulle åka trots allt!
 
Bästa colan jag druckit i mitt liv tror jag.

Flyget kraschade inte på vägen iaf, tur det. Vi kom fram till Gran Canaria, tog en taxi till hotellet, kom till ett dött Las Palmas, gick ut i jakt på mat, hittade jätteäckliga smörgåsar som ingen åt nått av och sen somnade vi, lagom trötta. Bra resa dit ändå, yey!
 
resor, vardag | |
Upp