ÄLSKADE HEM
Det har varit så bra att vara hemma. Jag inser då hur mycket jag saknar mamma. Det finns nog inte en enda människa jag skrattar så mycket med som med henne, kanske för att vi känner varandra så bra. Vi skrattar sådär så vi får tårar i ögonen. Tänk vilken lycka att få vara så nära sin mamma och att vi har den relationen! Och sen ska vi inte ens tala om Winston. Världens goaste hund. Han är så genomsnäll och mysig. Som en liten björn. Åh vad jag tycker om honom! Mamma tog fina bilder på oss två igår bland blad som ser ut att vara tagna ur Jurassic Park-filmerna eller något. Men icke, i Karlslund kan en hitta allt möjligt fint tydligen. 
<3