GODNATT FISEN
Igår var en hemsk dag. Jessan passade Felicia medan jag var hemma i Örebro och hon ringde och sa att Felicia mådde väldigt dåligt. Hon hade inte ätit på hela helgen, vägrade maten och att dricka vatten, och var nu så trött och svag att hon knappt kunde resa sig. Felicia har gått ned i vikt en massa sedan i början av sommaren, men hon har fortfarande ätit normalt, om inte mer, och har varit min lilla pigga misse trots att hon var 14 år. Men så blev det alltså mycket värre nu de senaste dagarna.
Jag fick panik eftersom jag var i Örebro, och ringde till en veterinär här i Göteborg som sa att vi behövde komma in med henne så fort som möjligt, så jag satte mig på första bästa tåg tillbaka till Göteborg. Jag kom hit runt 18 och åkte direkt hem till Felicia som var hos Jessan där hon varit under dagen för att slippa vara själv. Jessan var så fin mot henne och tog med henne dit. Och hon var så liten och mådde så dåligt. Orimligt smal. Det går ju så fort för djur, speciellt för en katt som redan var så liten från början. Jag kunde se hur hon gått ned i vikt bara sedan i fredags när jag åkte. Och hon låg bara och pep, orkade knappt röra sig och hade ett helt annat kroppsspråk än vanligt. Hon var matt och kunde inte ens gå in i sin bur. Jag låg och kramade om henne en stund och sen åkte jag och Jessan till veterinären där vi först fick skriva in oss, vänta lite, och sen träffa en sköterska som gjorde en rutinkontroll. Därefter kom en veterinär in och eftersom hon var så otroligt mager nu, väldigt uttorkad och så svag rekommenderade de avlivning, för hennes egen skull. Jag var ganska inställd på det redan när jag åkte mot Göteborg, just med tanke på hennes ålder och hur liten hon var, men det gör det inte lättare. Hon har ju varit med mig så länge jag kan minnas.
När jag var 7 år skaffade vi henne. Min lilla pälsboll som alltid skulle sova bredvid mig under täcket. Som på senare dagar alltid skulle sno chips eller popcorn ur skålen. Som var min allra vackraste kärlek. Min bästa vän i allt. Jag minns ju inte mitt liv före henne, jag var ju så liten. Hon har varit en så stor del av min uppväxt, en sådan trygghet då jag flyttade till Bjärnum, riktigt skitjobbig när hon väckt mig vissa mornar, men så har ju jag varit jobbig mot henne när jag velat söndergosa henne ibland. Min lilla primadonna med de finaste ögonen på jorden. Vad jag älskar dig. Vilka fina nästan 15 år vi fick tillsammans, och vilket fint liv vi haft ihop.
De kom in med betalningsdosan och avtalet och det kändes så makabert att inte minst behöva betala för något i den stunden, men också att skriva under på att något av det finaste jag vet ska avlivas. Jag fick sitta och hålla om henne i en filt en sista gång och det var en så fin stund. Hon bara låg där och jag pratade med henne. Sen fick hon en spruta med lugnande först. Det var nog egentligen värst för hon började rycka lite lätt som i kramper och jag såg att hon ville jama och prata med mig men hon fick inte fram något ljud. Hon var bara helt matt och låg där på britsen. Så kom sköterskan tillbaka och satte in en kanyl i hennes arm som veterinären sen kom in och gav två sprutor igenom, vilket fick hennes hjärta att stanna. Det är bland det värsta jag gjort i mitt liv, trots att de sista sprutorna bara gjorde att hon slappnade av. Min älskade lilla flisa. Vi har ju gjort allt ihop och så dog hon av en spruta framför mina ögon. Jag hade så dåligt samvete samtidigt som jag visste att det här var det bästa för henne, och för mig i längden. Varje dag i flera månader har jag varit rädd att hitta henne död då jag kommer hem på kvällen just för att hon varit så gammal och blivit så smal. Det har varit en så stor oro. Och nu när hon till slut inte längre ville äta eller dricka fanns det inte mycket att göra helt enkelt. Jessan var med och det var skönt, och jag satt en stund själv efteråt och klappade på henne och sa hejdå. Pussade på henne en sista gång.
Jag sov hos Jessan och idag har vi gjort saker som får mig att tänka på annat. Vi åkte en sväng till Frölunda Torg och ikväll har vi kollat film och färgat håret. Jag spenderade även eftermiddagen med att städa ordentligt här hemma vilket känns bra. Men det är tomt här. Tomt och konstigt. Jag är så van vid att hon alltid kommer upp till mig i sängen, somnar bredvid mig, jamar efter mat och bara visar att hon finns här och vill ha uppmärksamhet. Men hon har det bättre där hon är nu. Godnatt Fisen, jag älskar dig. <3