EXAMINATIONSVECKAN

Alltså, varför utsätter en sig? Att prövas i allt det en älskar att göra mest så att det tillfälligt inte blir lika roligt? Jag vet inte helt ärligt. För att jag lär mig mer då. För att det är under press en utvecklas mest. Och det gör jag ju uppenbarligen, för gissa vad? Jag blev godkänd i ALLA ämnen? Hur coolt och sjukt och ballt? Jag är så stolt över mig själv. Ungefär såhär glad blev jag då jag insåg detta:
 
Att få G i all dans var en lättnad. Om jag hade behövt gör omexamination på det skulle det innebära extra träning med benet som inte mår så bra just nu, och det känner jag helt ärligt inte för. Resten känns som en fin bekräftelse på att jag utvecklas i den takt vi förväntas utvecklas. Jag som tvekar så i sången till exempel, men nått gör jag uppebarligen rätt. Att få skicka in klipp när vi sjöng istället för att gå in i ett rum där lärarna kollade på live var väldigt mycket skönare. Samma var det i röst&tal, mkt bra.
 
Alla prov under veckan som inte kunnat spelats in i förväg har också känt bra trots nerver innan osv. Steppen var som vanligt, och jag lyckades få ett så bra fokus inne i salen. Det var skönt. Streeten var mest bara kul och vi dansade loss. Baletten kändes superstressig och som om jag gjorde småfel överallt, men samtidigt kände jag att det inte gjorde så mycket - jag är ju ingen ballerina och jag planerar inte att bli en heller. Jazzen var jag mest nervös över pga benet, och självklart behövde vi göra det hopp jag fasat inför - Calypso. Jag hade sagt till mig själv innan att om det kommer, då får jag IG direkt. Så var ju uppenbarligen inte fallet. Musikteorin kändes lugn. Vi skulle klinga ackord rent tre och tre samt sjunga rytmer avista. Det blev som en rolig utmaning istället för ett prov på något sätt. Vi avslutade hela examinationsveckan med att visa upp allt vi gjort i musikal de här veckorna. Vi körde vårt smågruppsnummer, It´s a Womans World från Full Monty, och jag hade bara allmänt kul. Samma sak i halvklassnumret First Date. När vi avslutade med ett helklassmedley ur Rent grät resten av skolan i publiken och vi drog med dem upp på scen och det var en så fin känsla. Hela skolan var samlad och som jag tycker om den och min klass. 
 
Sista bilden är mest med för att jag tycker den är fin. Att jag ens kan göra så med mina skruvar i benet som gör så förbannat ont just nu, det är ju ett under ändå. Jag hoppas det blir bättre nu under lovet. Jag ska bara vila. Vila vila vila. Göra sånt jag gillar, tänka på annat, ha ett mer icke-presterande liv för en vecka. Gu så skönt det ska bli.
vardag | |
Upp