emilia olsevik

Så kom våren, så himla tidigt och helt utan förvarning. Strålande sol och sommarvärme redan i april? Vårens första dag kom när Love och Lovisa invaderade min balkong en förmiddag, jag fick som hastigast fåupp balkongmöblerna, och vi åt brunch i solen. Sen åkte vi till Röda Sten för lunch i solen och allt kändes så härligt och bra. Och det gjorde det faktiskt hela våren. Det kanske var vädret, allmäna vårkänslor eller känslan av kontroll, för trots corona och distansstudier mådde jag så himla bra. Ja, det var märkligt att ha lektioner via en skärm. Vi hade zoom-möten 24/7, teknik krånglade, danslektioner via video laggade, skolan testade massa olika sätt att hålla lektioner på och vissa sätt var bättre än andra. Innan värmen kom skulle vi spela in self-tapes på oss själva i dans när vi gjorde vissa steg och eftersom jag bor så litet fick jag vara kreativ, för att göra piruetter går bara inte i min lägenhet. jag var i tvättstugan, korridoren, trappavsatsen, parkeringar och gräsmattor, där både jag och Christoffer blev lagom leriga. Jag saknade att kunna dansa på riktigt och att få ta ut stegen, men det löste världens bästa arbetsplats. Restaurangen var stängd då det gick ryckten om en corona-våg på Vrångö i hela Sverige (som inte stämde) och ingen kom ut trots det fina vädret och det sög. Men jag fick då använda restaurangen som danssal och det var magiskt. Lyckan första gången jag åkte dit och fick dansa på det vackra trägolvet med havsutsikt genom panoramafönstren var svårslaget. Det är jag evigt tacksam mina chefer Jennie och Madeleine för. Och jag åkte ut till ön flera gånger i veckan, för dans, men även för att få vistas i naturen. Jag promenderade, såg de mest otroliga solnedgångarna och hittade stigen med alla gullvivor. Det var så varmt där i början av april att jag drog med Jessan och Hampus för att bada i havet. Så sjukt, det ser ut att vara juli på de där bilderna. På kvällen åt vi middag på balkongen, där jag spenderade det mesta av min tid under våren med alla videomöten. Jag cyklade iväg till Sisjön en dag och köpte massa fint till ballen, som blommor, kryddor, jord, krukor - och ett citronträd! Så länge som jag velat ha ett. Allt fick jag med viss svårighet med mig hem på cykeln igen. Jag köpte även en fantastisk sittpuff i en ljus dovgrön färg från Granit, fixa i ordning balkongen, kattsäkrade kanterna med hönsnät och vips hade jag min egen lilla oas. Granit använde till och med mina bilder för marknadsföring på förstasidan på sin hemsida i några veckor! Det var häftigt. Jag var så mycket på balkongen, i bikini redan i april som sagt, att jag hann bli både lite brunn och få sommarfräknar trots att det bara var vår. Jag var ute mest hela tiden, såg till att ta långa promenader för att röra på mig och aldrig har jag väl upplevt en vår som då. Jag såg dagligen hur allt blommade allt mer, jag gick i skogen, och naturen blev allt mer grön. Tiden kändes evig på något sätt. 

 

Jag träffade inte så många vänner, men face-timade desto mer, främst med Jessan. Men andra gånger drog vi ihop hela gäng för högläsning av texter i skolan, eller vinkvällar med klasskompisar som åkt hem överallt i landet för att karantäna där. Jag spelade även fortsatt mycket Sims med tillhörande rosé och glass, och hittade ett nytt terapispel - att färglägga tavlor i olika appar. Det spenderade jag otaliga timmar med om kvällarna. Jag tog även orimligt många selfies, plus en ny cv-bild på mig själv då en inte kunde boka fotograf i corona-läget, och målade i kvällssolen. Över påsk åkte jag ändå till Örebro och hjälpte till att fixa mammas balkong som jag fick planera, med viss tvekan från mamma. Resultatet efter 5 dagar, då Winston velat vara med konstant, leka och sno ostbågar i en arbetspaus, blev dock så himla bra. En mindre rolig sak var att Astrid började löpa i slutet av mars och hon jamade så högljutt att jag en natt gick ut och sov på balkongen i kylan. Efter det bokade jag sterilesering till henne direkt, och hon gick runt och in i saker med sin tratt i några veckor och var förvirrad och så väldigt liten, men hon repade sig väldigt fort och blev snart samma vanliga gosiga Astrid igen (om än lite grinig, ömsom jättekelig för att jag ALLTID var hemma helt plötsligt haha). Jag fortsatte köpa snittblommor, tränade massa styrka hemma, skaffade nytt porslin så nu matchar ALLT i skåpen, och en dag fick jag inspiration och tog om en bild på mig själv från då jag var barn i likadan outfit 20 år senare, lol. 

 

Självklart träffade jag dock folk också, annars fungerar i alla fall inte jag mentalt. Jessan färgade mitt hår, vi startade upp projektet "Från idé till publik" i skolan och min grupp (bestående av Pernilla, Sofia och jag) hade egen dansworkshop i Gaga ute på ön, jag åt frukost med Tobbe i Haga och sen gick vi länge i Trädgårdsföreningen i solen, jag och Lovisa försökte oss på att göra egna godisremmar av bär men brände dem och några från klassen hann äta middag ihop en gång. Jag jobbade lite på ön ibland och de försökte se om det lönade sig att ha öppet men det var kämpigt. Jag och Sofia hälsade på pingvinerna i Slottsskogen, Lovisa och jag spelade minigolf och jag och Hampus gick promenader vid havet och i botaniska trädgården bland alla vitsippor och det kändes fint mellan oss. I slutet av maj höll jag och Lovisa i treornas utspark på distans och annordnade ett eget "Bäst i test". Vi gick all in med en egen trailer, mängder av utmaningar som filmades och som jag, Max och Hampus sedan spendera flera dygn med att redigera ihop till roliga klipp, och en helkväll där vi var programledare genom webben och spelade upp klippen. Det blev väldigt lyckat alltihop och jag lärde mig Moviemaker utan och innan. Skolavsutningen var digital, men veckan innan var vi på skolan en klass i taget och hjälpte till att packa ihop allt inför flytten, för till hösten skulle vi till nya lokaler. Jag fyllde även 23 och Jessan ordnade överraskningsfest med ett gäng från klass och temat var barnkalas med tillhörande fiskedamm och rosaglittrig tårta. Mamma kom till Göteborg dagen efter och vi firade med en natt på fantastiska Nääs Fabriker. Jag och Joel gick även på många många promenader ihop och på en av dem hittade vi en bortsprungen hund så vi komntaktade polisen, men innan det blev nått med det kom ägaren springandes och ropade på hunder, väldigt tacksam över att vi hittat honom. Han hade rymt från trädgården och varit borta i flera timmar. En väldigt snäll hund dock som tur var.

 

Oh lord vad långt detta blir, och för att ha mest filmer från denna tid på mobilen i och med selftapes osv. till skolan så har jag ju oerhört många bilder ändå haha. Men det har onekligen varit en lång vår, och ett långt år över huvud taget, men just våren är jag så tacksam för och ser tillbaka på med så mycket ljus och värme. Jag kände att jag verkligen hade tid att prioritera så som jag ville, och medan många andra i klassen tyckte det var jättejobbigt med distansundervisning kände jag att jag aldrig utvecklats som då. Jag sjöng plötsligt för att jag ville igen, och inte för att jag behövde. Jag dansade så mycket som mitt ben klarade av, inte mer, och hade därför inte lika ont. Och just dansen var så magisk. En av mina favoritkoreografer och dansare från USA kommenterade en instagramvideo jag la upp på en av hennes koreografier jag lärt mig själv och det kändes surrealistiskt. Jag tog då mod till mig och tog 2 klasser via zoom med henne och det var obegripligt och fantastiskt att få prata med henne och få vara med. Det hade inte gått om läget inte sett ut som det gjorde, för aldrig tidigare har det bedrivits digitala klasser på det sättet innan covid. Så viruset stängde inte bara dörrar där, utan öppnade även vissa. Det var en så fin vår och jag växte så mycket. Min dans blev där och då min egen och det kommer jag alltid ta med mig.