KVÄLLSTANKAR
Idag såg jag ut såhär efter jag varit på våffelkalas hos Alexandra med Love, bara vi tre. Första gången jag träffade folk på över 3 dagar och det var välbehövligt. Jag är en person som inte gillar karantänen alls. Jag älskar och behöver min egentid, ja, men detta är extremt. Nu har de flesta åkt från Beryll också så det blir bara jag och katten kvar på 22 kvm och det suger litegrann. Dagarna går i ett och det känns inte som om det finns ett syfte. Jag har ångest för första gången på så länge. Och då har det bara gått lite mer än en vecka sedan skolan stängde, tänk om det blir såhär framöver ett tag? Sänd hjälp isåfall. Jag inser nu hur mycket jag behöver andra människor, i en liten dos dagligen i alla fall. Och jag tänker på alla de människor som av olika anledningar alltid lever ofrivilligt isolerade och hur hemskt det måste vara... Jag kan knappt föreställa mig det.
Det är en speciell tid för oss alla nu. Vi har ju digital skola och jag känner mig tusen gånger mer stressad över det än över skolan i vanliga fall. Vi ska ha möten på Google Meet, vi får länkar från höger och vänster och en massa mejl med uppgifter. Vi ska även filma en massa steg i de olika dansämnena som vi sedan ska skicka in och få feedback på och just det där blev ju ett projekt i sig för var någonstans ska jag filma? Vi har inte tillgång till skolans lokaler så jag har fått vara kreativ. Jag steppade i min lägenhet och ber här om ursäkt till mina grannar. Jag gjorde baletten i min "hall" (vill inte riktigt kalla den det då jag ju bor i en etta där allt är på samma lilla area egentligen). Gjorde några hopp och piruetter ute på trappavsatsen också, alltså på det supersköna strukturerade metallgolvet. Aj. Jag och Christoffer filmade hoppen till jazzen ute på en gräsmatta och kom tillbaka helt leriga. Jag har även filmat lite piruetter på asfalt, i tvättstugan, i korridoren utanför min dörr (återigen, förlåt grannar) och på gräs. Kan inte riktigt rekommendera något av det faktiskt. Slagit i saker en hel del med, typ garderobsdörrar, stolar osv då det är alldeles för trångt överallt.
Jag får panik på det här och jag vet att det låter som ett skämt och att jag gör det krångligare än det behöver vara, men jag har verkligen ingenstans att dansa på just nu. Det hade varit ok om vi inte behövde filma det men nu när vi måste det uppstår ju problemen. Fast de får ta det för vad det är, och jag fattar varför vi gör det här. De försöker bedriva någon typ av undervisning fortfarande och jag förstår att det är svårt. Det är det för alla just nu. Men det gör det inte mindre frustrerande. Nu är videorna inskickade iaf, och jag har även klarat av att sjunga på en interpret-lektion imorse via video för en grupp i klassen och det gick förvånansvärt bra. Tacksam för tekniken på många sätt just nu. I övrigt håller jag på att ackordsanalysera dagarna i ända och det är ju sådär kul men det måste göras.
Saker jag är väldigt glad för just nu är dock Astrid, att vi är blessed med sol och fantastiskt väder varje dag här i Gbg och HelloFresh som kom med matleverans i måndags vilket gör att jag nu har najs middagar att se fram emot hela veckan.
Det var min lilla uppdatering i karantänstider, godnatt!<3