HÖSTFÄRGER
Att hela världen har blivit brandgul den senaste veckan är magiskt. Det är längesedan jag uppskattade hösten så som jag gör i år. Det kan nog bero på att sommaren har känts så extremt utdragen i och med corona och allt vad det inneburit (och visserligen fortfarande innebär). Nu är jag tacksam för kallare, krispig luft, tjockare tröjor och ännu mer te än annars.
Igår tog vi bland annat en promenad runt Stora Holmen och det såg ut såhär - alltså helt otroligt fint.
Jag saknar faktiskt ord för detta. Att naturen är så vacker och här går en omkring dagarna i ända och tittar inte upp en sekund för att ta in det. Inte jag iallafall. Det är sorgligt, men desto finare när en faktiskt gör det.
Efter promenaden åkte vi ut till kyrkogården där bland annat mormor ligger. Det är så vackert där med. På kvällen åt jag middag med Alice på Lilla Örebro och drack varm choklad-drink till efterrätt. Helt klart en jättefin kväll, som alltid med henne. Idag har jag och mamma gått lite på stan, och ikväll tog jag tåget hem till Göteborg igen. Det kändes trist för att vara ärlig, men det är samtidigt väldigt mysigt att få komma hem till Astrid och min egen säng. Nu ska jag bara ta hand om mig själv de dagar som återstår av lovet. Hoppas ni gör det ni med, oavsett om i har lov eller inte. Kram.