KÖPENHAMN
För några helger sedan, närmare bestämt lördagen den 19 september, åkte jag till Köpenhamn för att göra audition till Matilda the Musical som jag hade blivit kallad till (!!) och ha en liten weekend. Jag åkte dit med Pao, en av tinders mer lyckade matchningar (och den enda jag faktiskt fysiskt har mött genom appen) som jag träffat sen i somras. Vi tog buss från Göteborg på förmiddagen och vid 14:30 var vi i Helsingborg för att ta båten över till Danmark och sen vidare till Köpenhamn.
De har krav på munskydd i Danmark på vissa platser, och då främst i kollektivtrafiken och när en går in på restauranger (tills man fått sitt bord), så det blev mask på där på båten när vi åkte över den danska gränsen. Det är märkligt hur ett land som är så nära Sverige hanterar Covid-19 så annorlunda jämfört med oss, och att behöva vänja sig vid deras regler över en helg.
Vi hade hyrt en lägenhet i Norrebro genom Airbnb. Ett gammalt sekelskiftshus och jag ville flytta in typ nu.
En supermysig tvåa med magiskt golv. Det kändes väldigt danskt allting. Mette som ägde lägenheten hade ett litet kontrollbehov dock med listor på vad en fick och inte fick göra i lägenheten, postit-lappar lite överallt, och otaliga mängder städprodukter. Jag hade dock också varit rädd om en sån här lägenhet så lite förståeligt ändå.
På den här gatan låg lägenheten - så fin! Vi köpte varsitt dygnspass med Tier (scooterföretaget) och begav oss ut i stan för middag och lite snabb sightseeing. Pao har varit rätt mycket i Köpenhamn (och han ÄLSKAR staden) till skillnad från mig som nästan aldrig varit där vilket var väldigt lyxigt och mysigt.
Han tog mig hit, till Runda Tornet, som inte har trappor utan en spiralgång upp med magiskt ljusinsläpp. Så vackert.
Och högst upp fanns denna fantastiska utsikt. Vi kan väl säga att min kärlekssaga för Köpenhamn började precis här.
Sen gick vi och åt ramen på ett litet ställe som låg nånstans i ett Köpenhamn jag inte alls hittade i den kvällen. Efteråt åkte vi nån annan stans som jag heller aldrig skulle hitta tillbaka till och åt glass på ett litet glasscafé medan det blev mörkt ute. Sen åkte vi tillbaka till lägenheten - jag skulle ju upp tidigt nästa morgon för min audition.
Och tidigt var det. Jag gick nervöst upp vid 05:30, fixade mig, åt frukost och tog sedan min trusty Tier till andra sidan stan, närmare bestämt Operan där audition skulle hållas.
Morgon i Köpenhamn och staden var helt tyst.
Här är Operan, enorm och lite läskig att göra sin första riktiga audition i, men så himla coolt också. Jag sökte alltså Matilda som ska sättas upp på Det Konglige Teater hösten 2021. På något sätt var det skönt att ingen av mina nära vänner blev kallade så jag fick göra detta själv. Ensam är stark osv. Här satt jag på stengolvet och stretchade, pratade med folk där som jag ändå kände pga musikalvärlden är liten och bara chillade till 08 när dansprovet började. Vi i grupp 1 gick upp till en stor danssal och dansade loss till Revolting Children och hade så himla roligt och peppigt i en timme. Sen fick vi veta direkt vilka som gick vidare, vilket jag inte gjorde, men det spelade ingen roll för jag hade gjort min första audition och klarat det utan att vara sådär panikrädd och ha en massa ångest som jag skulle haft för bara ett par år sedan. Det sa mig hur mycket jag växt i mig själv och det är så mycket mer värt än ett jobb. Det är så mycket folk som söker sånt här också. Vi var 400 som var kallade, men i mindre grupper om 40 personer pga Corona. Sedan gick bara 50 vidare totalt till dag 2 av alla hundra. Konkurrens är bara förnamnet. Men de söker specifika karaktärer och det är något jag sakta men säkert har insett på PAS. Det handlar inte om vad du kan (enbart), utan du ska passa den uttänkta mallen för föreställningen också. Din längd, ditt utseende,din energi osv. Allt ska klaffa och det gör det ju absolut inte alltid. Det säger alltså inget om mig som dansare eller artist att få ett nej, och mitt värde ligger inte i det. Att jag faktiskt insett detta på riktigt nu känns så sjukt. Jag är lite cool ändå.
Veckan innan hade jag lärt mig en dansk låt ifall jag skulle få callback - det var ett av kraven för audition. Jag tog hjälp av Line i klassen, som är dansk, och det var också härftigt för det som kändes så omöjligt i början av veckan gick plötsligt. Jag kan en låt på danska nu? Med helt ok uttal? Tack Line!! Sen behövde jag aldrig sjunga den på plats men det gjorde inte så mycket helt ärligt. Det var nästan lite skönt hehe.
Så klockan 09.00 på söndagsmorgonen var jag klar med min audition och skulle alltså inte tillbaka till Operan. Snabbaste auditionprocessen någonsin lol. Men vi hade bokat lägenheten i 2 nätter till utifall jag skulle behöva vara på audition fler dagar, så plötsligt hade vi en massa ledig tid i Köpenhamn för att bara vara. Jag åkte tillbaka till lägenheten på min Tier (utan karta trots att det tog 30 min - lokalsinnet var med mig).
När jag kom tillbaka låg Pao fortfarande och sov haha. Vi gjorde oss redo för dagen (jag för andra gången), hittade varsin Tier och åkte mot exakt samma del av staden som jag varit vid under morgonen.
På vägen fick vi dock syn på Köpenhamns Botaniska trädgård så vi gick in där.
De hade en sektion med bara humle och andra växter man brygger öl på. Så himla danskt haha.
Men vilket magiskt växthus de hade? Palmhuset, släng dig i väggen osv.
Pao är ju då fotograf och om man tycker jag fotar mycket är det ingenting mot vad han gör. Jag har så mycket bilder på Pao som tar bilder på andra saker haha. Det känns även lite konstigt att ta foton på grejer när man hänger med en fotograf, även om det är löjligt att tänka så kanske.
Otroligt vackert växthus. Det kändes inte som att det var planterat och planerat, utan mer botaniskt och lummigt.
Uppför trappan kunde man i vanliga fall gå längs med kanten runt huset på insidan, som att se allt från en annan våning. Det var dock stängt pga Corona.
I ett annat hus fanns massa kaktusar.
Och sen kom vi plötsligt in i ett fjärilshus och det var underbart. Gigantiska färgglada fjärilar överallt.
Det fanns en stor blå fjäril men den var för snabb för min kamera.
Därefter tog vi våra scootrar och körde mot Christiania, för vad vore ett besök i Köpenhamn utan att åka dit? Det var så himla fint, och vackert att se ett samhälle som är uppbyggt på ett sätt som det en själv lever i inte är. Man är så van vid sin vardag och det system den är beroende av på många sätt, och det kan vara svårt att tänka att det kan vara annorlunda. Sen fanns där en obehaglig gata också, där gäng satt och sålde droger, men den gick vi snabbt förbi haha.
Det var häftigt att se hur de använt de gamla militärbyggnaderna i området varvat med sånt de byggt själva från grunden med det de kunnat få tag på. Ett hus av bara gamla fönster liksom.
Och spännande att det växte marijuana lite överallt, det är man inte jättevan vid.
Vi hade tänkt äta i Christiania men de hade inte något vi var sugna på så vi åkte vidare i jakten på mat. Det blev en massa stopp på vägen dock pga fotograf på resande fot med en ändå rätt fotointresserad kompanjon i släptåg.
Alltså, jag är så kär i den här staden. Arkitekturen är heeelt otrolig. Som London fast inte lika skitigt på något vis. Alltid nära till vatten. Storstadskänsla men inte stressigt. Här på bilderna är vi vid Marmorkyrkan.
Magisk plats.
En jättekort bit bort ligger även slottet dit vi tog oss på våra trogna scootrar innan vi till slut fick i oss lite mat.
Vi hade sökt upp ett burgarställe som låg i en gammal bensinmack, och det visade sig ha varit värt att vänta på maten för oj vad bra burgare. Bara grillade grönsaker, ost och sås i den vegetariska men ibland kan det enkla vara det bästa. Har inte Ernst nått sånt citat?
Sen åkte vi vidare mot lägenheten för lite siesta men stannade här på vägen för det var coola streck i marken haha. Sen sov iaf jag en stund - tänk vilken lång dag detta var och hur mycket vi hann med?
På kvällen gick vi till denna bar - Mikkeller, ett av Köpenhamns bästa bryggerier tydligen. Jag kan ju nada om öl hehe. Stället låg iaf på samma gata som vi bodde på, och vi satt där nån timme och provade öl, för hör och häpna - jag har börjat gilla det? Vad har hänt? Kan liksom nästan bli lite sugen och faktiskt uppskatta det på riktigt. Den dagen trodde jag aldrig skulle komma.
Vi köpte med oss sushi hem efter många om och men när restaurangen var stängt så vi tänkt gå till så vi fick gå en bit till en annan som visade sig inte ta våra kort och det fanns ingen bankomat i närheten så vi fick växla i en matbutik en bit bort, och sen fick vi vår mat till slut. Bra sushi dock, det ska de ha.
Nästa dag! Vi tog sovmorgon, vaknade till ett soligt Köpenhamn med alla sina cyklar och gick till ett ställe som hette Gröt för att äta frukost.
Väldigt hippt, danskt och jag åt acaibowl.
Pao är en sån som kan äta lunch till frukost så det blev risotto med ärtor. Vääldigt god.
Vi satt där ett bra tag men kände ändå efteråt att det vore skönt att slappa en stund i lägenheten så vi gick tillbaka dit. Det låg bara runt hörnet.
Otroligt ljusinsläpp och två koppar te. Jag hade möte med gänget i min minimusikalgrupp via Facetime och sov sen en stund till.
Man kan dock inte sova bort en hel dag i en så fantastisk stad så vid 14 åkte vi ut igen på varsin scooter mot okänd destination. Vi svängde där vi kände för det och hamnade en bit ut i denna park!
Påväg in mot stan igen var vi fikasugna och såg denna skylt så vi gick in...
...och hamnade här. En gammal kyrka som de gjort om till co-working yta.
De verkade hålla alla möjliga sorts evenemang här. Häftigt ställe.
Varsin iskaffe senare åkte vi i 25 minuter på scooter, alltså rätt långt, mot en matmarknad Pao ville visa. Vi hamnade i ett industriområde påvägen dit ut (det låg på en pir).
Väldigt vackra lokaler!
Tänk att få ha en danssal här? Wow.
Så kom vi till marknaden, som till och med låg lite utanför zoonen för våra scootrar så de fick vi parkera en bit bort. Men för två hungriga själar var detta som att komma till himlen.
Matstånd så långt man såg som bildade små gränder och vägar. Där fanns mat från hela världen och det svåra visade sig vara att bestämma sig, för hur gör man det när allt bokstavligen fanns där?
Vi testade lavender-lemonad som visserligen var väldigt gullig men smakade lite meh.
Ni förstår ju min förälskelse i denna stad allt mer.
Till slut köpte jag en burgare iallafall (dille på burgare denna resa). Jackfruit, kål, majjo, fluffigt bröd - mmm. Och sötpotatispommes på det.
Vi kunde sitta i solstolar vid vattnet och äta. Det kändes lite som sensommarens sista kväll och så var det nog också.
Reffen hette marknaden för den som undrar!
Tillbaks in till stan på Tiers!
För att gå på bio! IMAX till och med! Vi skulle se Tenet som vi tänkt se några veckor men som det varit fullt på i biograferna i Sverige.
Bra film men vi var nog lite för trötta. Den är svårbegriplig och man behövde tänka en hel del. Att då se den med dansk text dessutom. Vi var lagom slut efteråt haha.
På tisdagen vaknade jag, packade, sa hejdå till Pao och tog mig till centralen själv då mitt tåg gick tidigare än hans. Jag skulle nämligen till Lund till ett gymnasium där och prata om skolan med Liv och vår rektor Hans. Smidigt att jag redan var söderut då!
Bra påminnelse.
Vacker station.
Emilia i munskydd som man fick ta av så fort vi kom över Öresundsbron. Konstigt det där.
Men oj vilken fin resa det blev! Jag blev helt tagen av staden, och bättre resesällskap var nog svårt att få. Kommer leva på den helgen ett tag tror jag. Och någon dag ska jag bo i Köpenhamn, så är det bara.