TURISTBILDER OVERLOAD
Att vara turisternas turister hör till när en är ute och reser åtminstone en gång under resan, och det har jag och mamma bockat av nu, med råge. Hör här bara:
Klockan 10.30 satte vi oss i det så kallade ”Little Fun Train”på turen ”Pleasures of Crete” som skulle ta oss väster om Agia Marina för att se på omgivningarna. När vi väl började åka var det väldigt behagligt. Det var ju som sagt svinvarmt här idag med på ”tåget” fläktade det och var alldeles sådär lagom som vi svenskar gillar när det är. Nu kommer det komma en massamassa bilder från dagen (som förövrigt bara tog 2 h att ladda upp till blogg.se…), so be warned. Men de är fina så jag ville lägga upp allihop ändå. Det är ju ganska sjukt vackert här på Kreta liksom.
Den första halvtimmen åkte för att plocka upp människor längst vägen som också skulle med, förbi en massa träd ute på landsbygden, förbi kusten där ”Slaget om Kreta” utspelade sig under andra världskriget, år 1941 (även om det såg ut precis som vilken strandremsa som helst idag, men mittemot låg Kretas militärbas som var ganska imponerande om vi säger så) och till slut nådde vi ned till havet. 
Därifrån åkte vi sedan uppåt bergen förbi massa byar.
Det första stoppet var vid ett kloster i Gonia (som om det säger er något, det säger inte ens mig något och jag är ändå här, men så hette det i alla fall). Det låg precis på en klippa och hade en helt fantastisk utsikt. Klostret var jättefint och hemtrevligt, och i ett rum fanns en utställning med dokument från så långt tillbaka som 1500-talet. 
Shorts fick jag inte ha heller utan benen var tvungna att täckas med en jättevacker sjal. När vi var i Turkiet förra året var det axlarna som behövde täckas. Det där måste skilja sig mellan religioner. I Turkiet var vi inne i en moské då de flesta där är muslimer. Här på Kreta är de flesta ortodoxa, därav kyrkan och klostret.
De byggde om när vi var där. Fokuset låg på att lägga om golvet på området. Den här mannen satt alltså och la stenarna i helt fantastiska mönster för hand, samtidigt som han gärna posade för kameran och låtsades se upptagen ut för min lins, varefter han skrattade. Så himla skicklig och så roligt att hantverk som sånt här får finnas kvar. Jag som älskar sten och naturmaterial i allmänhet hade mer än gärna sett att han kom hem till mig och lade stenar i komplicerade mönster på hela mitt golv. Fötså vad fint? Wellwell, önsketänkande.
Därefter tutade vi vidare uppåt bergen och helt plötsligt var det väldigt brant. Vi snackar stup rakt ned på höger sida och vi låg så nära kanten så 10 centimeter till och vi hade rasat rätt ned. Chaffören var väl van antar jag, men att klättra uppför slingriga, smala vägar uppför branta bergsväggar hör inte till vanan för mig så jag tyckte det var ganska obehagligt. Utsikten var fin dock!
Längs bergsväggarna klättrade även getter så för att lugna sig kunde en spana efter dem istället.
Det andra stoppet var i en liten by vid namn Afrata där vi stanade för att köpa dricka, glass, you name it. För mig blev det dock lite av en återhämtning efter branterna, haha. Därefter rullade vi vidare, men inte uppåt något längre, utan ganska plant, till min lättnad. 
Kan vi bara ta några sekunder och inse att det faktiskt finns platser på jorden som ser ut såhär? Jag saknade ord när vi stannade till här för att ta kort. Helt fantastiskt. Var vi än åkte däruppe såg vi konturerna av avlägsna bergstoppar i olika blå nyanser i fjärran, och olivlunder som sträckte sig längst hela bergsväggarna runt om oss. Just berg på det här sättet påminner mig om när jag läste Sagan om Ringen-böckerna för några år sedan. Det var precis såhär jag föreställde mig att de såg ut när Tolkien beskrev hur Bilbo tog sig fram genom landskapen. 
Till sist nådde vi det sista stoppet: olivoljefabriken Terra Creta. De har vunnit priser för sin olivolja över hela världen tydligen, och guiden som visade oss runt i fabriken tog stor stolthet över deras procedurer och noggrannhet. Hade den här fabriken legat i Sverige hade den dock aldrig gått igenom sanitetskraven, så mycket kan vi väl säga, men det är lite skönt att allt inte är så noggrant här också. Nu kan vi massa saker om olivolja, t.ex. att Extra Virgin Olive Oil betyder att syran i oljan understiger 0,8 %. Ju lägre syran i en olja är ju finare är oljan. 
Självklart fick vi slutligen möjlighet att smaka oljan, och även köpa hem lite. Mamma köpte olja och balsamvinäger i sprayflaska (så smart?) för nästan inga pengar alls. Jag trodde att det skulle vara dyrt då det lät så fancy med en av världens bästa oljor etc, men icke sa nicke. Runt 4 euro för ½ liter. Hemma älskar jag att skrota runt inne på butiken ”Oil & Vinegar” där jag smakar på precis allt. Där tar de typ 35 kr/dl för oljan.
Jag kanske inte älskar just olivolja i sallader etc., med vinäger, det är en helt annan sak. Vinäger är nog en av mina stora passioner i livet. Jag kan dricka det direkt ur flaskan utan problem, alla dagar i veckan. Jag gör ju inte det dock. Min favvo är när de är i crème-konsistenser. Så såg jag att det fanns där att köpa vid fabriken, plus att det nog är den godaste vinägern jag smakat. Så jag köpte med en flaska hem. På en fabrik för olja liksom, haha.Efter det sista stoppet åkte vi tillbaka och lämnade av folket som kommit på efter oss innan vi åter var i Agia Marina. Nu har vi varit alldeles lagom turistiga och tagit alldeles lagom med bilder, så som en ska göra på semester.