KATTMYS FEAT. ANDERS

Påväg in till Chania för shopping (det blev en hel del, ja) och middag ikväll träffade vi på en hel drös katter som bor precis vid hotellet. De verkar dock ha det ganska bra, får mycket mat av lokalbefolkning och turister, sover i skuggan av träd osv., så det lider nog ingen nöd på dem direkt. De var dock ganska vaksamma, tills den här lilla varelsen sprang fram mot mig och mamma, eller, tog sig fram så snabbt som hens små ben kunde röra sig. Hur söt är den inte?
 
Den la sig mellan mammas skor och började leka med hennes skosnörren tills den fastnade och behövde hjälp loss. Så himla kelig och älskvärd liten sak som jag egentligen vill ha med hem typ, men så fungerar det ju inte riktigt. Vi döpte den till Anders iallafall, för så töntiga är vi. Mamma ville att vår framtida hund skulle heta det fram tills då hon fick veta att hennes chef på nya jobbet hon börjar på i september heter det och det blir ju lite konstigt eftersom hon vill kunna ha med hunden på jobbet... Så nu fick Kreta-katten heta det istället!
 
Att så små och ovetande missar kan sprida sådan glädje är ganska fantastiskt. Efter en stund fick jag dock bära bort Anders till hens matskål. Jag tror ändå Anders trivs här, det ser ju ut så liksom. Fast vem trivs inte där det finns mat?
 
Finaste bilden tho?! Mysfaktorn är hög osv. Nu ska vi sova här i Grekland för imorgon ska vi vara uppe med tuppen. Egentligen är jag alltså uppe på tok för sent nu, men vi kommer hem runt 23.30 varje kväll och att sedan sitta ute på uteplatsen och skriva lite är väldigt skönt. Det här är ju även den enda tiden på dygnet då det går att andas ute eftersom det annars är så varmt och kvavt. Idag var det 38 grader vid ett tillfälle, och ja, jag har bränt mig ganska rejält, men det händer alltid så jag orkar inte ens bry mig. Rebel. Att jag förresten skrev att vi kommer hem på kvällen, utan att tänka mig för, är ganska intressant, för det här är ju inte alls hemma för mig. Det här hotellet är ju inte mitt riktiga hem. Men samtidigt är det ju det den här veckan. Ens hem är där en har sina saker brukar man säga och så är det nog. Sedan tror jag att du som människa måste ha en fast punkt någonstans på jorden. Att leva direkt ur en resväska mår nog ingen bra utav i längden, även om alla dina saker är där. En behöver trygghet och nära och kära. Jag saknar till exempel ganska många därhemma redan, och vi har varit borta i 5 dagar nu, haha.
 
Nej hörrni, klockan 07.55 imorgon hämtar en buss upp oss (som ska ta oss till stranden Elafonissi, Kretas egna Karibien som den sägs vara som. Vi får se, det ser extremt fint ut på bilder!) så jag behöver min skönhetssömn nu! Godnatt!
 
resor, vardag | | Kommentera |

SEMESTERLÄSNING

För mig är läsning en stor del av varje semester. Jag läser väldigt mycket annars, men under en semester gör en ju absolut ingenting nödvändigt och då uppenbarar sig en himla massa tid till att läsa. Jag klagar ju inte direkt, och denna bokhög följde med mig till Kreta:
 
Min favoritförfattare när jag vill läsa lite lättare böcker som inte kräver någon riktig tankeverksamthet från mitt håll utan bara erbjuder ren underhållning är Alexander McCall Smith, som jag nämnde i ett inlägg för några dagar sedan. Han är nog mest känd för sin serie "Damernas Detektivbyrå", som även filmatiserades i en serie som gick på TV för några år sedan vet jag, men han har skrivit väldigt mycket mer än så, och böckerna är så många att de nästan aldrig tycks sina. Det finns alltid en ny seria att börja på när det kommer till honom.
 
Alla böcker handlar egentligen om helt vanliga människor som lever sina vardagliga liv, och som läsare får en följa de små och stora missöden som följer människorna genom livet och hur deras vägar korsas. McCall Smith föddes i Zimbabwe och är, samtidigt som han författar, även en världsledande jurist. Hans bildning, intresse för omvärlden, hans världsvana, allt det lyser igenom i böckerna och i hans olika karaktärer, som han även porträtterar väldigt humoristiskt, på ett extremt brittiskt vis om jag får säga så, och jag tror ni vet vad jag menar då. Brittisk humor och alla nickar liksom. 
 
Det här är i alla fall perfekta böcker att ha i sin hand vid sidan om en pool, eller bara en varm sommardag i trädgården med ett glas iste vid sin sida. Tips!
 
läsbart | | Kommentera |

TURISTBILDER OVERLOAD

Att vara turisternas turister hör till när en är ute och reser åtminstone en gång under resan, och det har jag och mamma bockat av nu, med råge. Hör här bara: 

 

Klockan 10.30 satte vi oss i det så kallade ”Little Fun Train”på turen ”Pleasures of Crete” som skulle ta oss väster om Agia Marina för att se på omgivningarna. När vi väl började åka var det väldigt behagligt. Det var ju som sagt svinvarmt här idag med på ”tåget” fläktade det och var alldeles sådär lagom som vi svenskar gillar när det är. Nu kommer det komma en massamassa bilder från dagen (som förövrigt bara tog 2 h att ladda upp till blogg.se…), so be warned. Men de är fina så jag ville lägga upp allihop ändå. Det är ju ganska sjukt vackert här på Kreta liksom.
 
Den första halvtimmen åkte för att plocka upp människor längst vägen som också skulle med, förbi en massa träd ute på landsbygden, förbi kusten där ”Slaget om Kreta” utspelade sig under andra världskriget, år 1941 (även om det såg ut precis som vilken strandremsa som helst idag, men mittemot låg Kretas militärbas som var ganska imponerande om vi säger så) och till slut nådde vi ned till havet. 
 
Därifrån åkte vi sedan uppåt bergen förbi massa byar.
 
Det första stoppet var vid ett kloster i Gonia (som om det säger er något, det säger inte ens mig något och jag är ändå här, men så hette det i alla fall). Det låg precis på en klippa och hade en helt fantastisk utsikt. Klostret var jättefint och hemtrevligt, och i ett rum fanns en utställning med dokument från så långt tillbaka som 1500-talet. 
 
Shorts fick jag inte ha heller utan benen var tvungna att täckas med en jättevacker sjal. När vi var i Turkiet förra året var det axlarna som behövde täckas. Det där måste skilja sig mellan religioner. I Turkiet var vi inne i en moské då de flesta där är muslimer. Här på Kreta är de flesta ortodoxa, därav kyrkan och klostret.
 
De byggde om när vi var där. Fokuset låg på att lägga om golvet på området. Den här mannen satt alltså och la stenarna i helt fantastiska mönster för hand, samtidigt som han gärna posade för kameran och låtsades se upptagen ut för min lins, varefter han skrattade. Så himla skicklig och så roligt att hantverk som sånt här får finnas kvar. Jag som älskar sten och naturmaterial i allmänhet hade mer än gärna sett att han kom hem till mig och lade stenar i komplicerade mönster på hela mitt golv. Fötså vad fint? Wellwell, önsketänkande.
 
Därefter tutade vi vidare uppåt bergen och helt plötsligt var det väldigt brant. Vi snackar stup rakt ned på höger sida och vi låg så nära kanten så 10 centimeter till och vi hade rasat rätt ned. Chaffören var väl van antar jag, men att klättra uppför slingriga, smala vägar uppför branta bergsväggar hör inte till vanan för mig så jag tyckte det var ganska obehagligt. Utsikten var fin dock!
 
Längs bergsväggarna klättrade även getter så för att lugna sig kunde en spana efter dem istället.
 
Det andra stoppet var i en liten by vid namn Afrata där vi stanade för att köpa dricka, glass, you name it. För mig blev det dock lite av en återhämtning efter branterna, haha. Därefter rullade vi vidare, men inte uppåt något längre, utan ganska plant, till min lättnad. 
 
Kan vi bara ta några sekunder och inse att det faktiskt finns platser på jorden som ser ut såhär? Jag saknade ord när vi stannade till här för att ta kort. Helt fantastiskt. Var vi än åkte däruppe såg vi konturerna av avlägsna bergstoppar i olika blå nyanser i fjärran, och olivlunder som sträckte sig längst hela bergsväggarna runt om oss. Just berg på det här sättet påminner mig om när jag läste Sagan om Ringen-böckerna för några år sedan. Det var precis såhär jag föreställde mig att de såg ut när Tolkien beskrev hur Bilbo tog sig fram genom landskapen. 
 
Till sist nådde vi det sista stoppet: olivoljefabriken Terra Creta. De har vunnit priser för sin olivolja över hela världen tydligen, och guiden som visade oss runt i fabriken tog stor stolthet över deras procedurer och noggrannhet. Hade den här fabriken legat i Sverige hade den dock aldrig gått igenom sanitetskraven, så mycket kan vi väl säga, men det är lite skönt att allt inte är så noggrant här också. Nu kan vi massa saker om olivolja, t.ex. att Extra Virgin Olive Oil betyder att syran i oljan understiger 0,8 %. Ju lägre syran i en olja är ju finare är oljan. 
 
Självklart fick vi slutligen möjlighet att smaka oljan, och även köpa hem lite. Mamma köpte olja och balsamvinäger i sprayflaska (så smart?) för nästan inga pengar alls. Jag trodde att det skulle vara dyrt då det lät så fancy med en av världens bästa oljor etc, men icke sa nicke. Runt 4 euro för ½ liter. Hemma älskar jag att skrota runt inne på butiken ”Oil & Vinegar” där jag smakar på precis allt. Där tar de typ 35 kr/dl för oljan.
 
Jag kanske inte älskar just olivolja i sallader etc., med vinäger, det är en helt annan sak. Vinäger är nog en av mina stora passioner i livet. Jag kan dricka det direkt ur flaskan utan problem, alla dagar i veckan. Jag gör ju inte det dock. Min favvo är när de är i crème-konsistenser. Så såg jag att det fanns där att köpa vid fabriken, plus att det nog är den godaste vinägern jag smakat. Så jag köpte med en flaska hem. På en fabrik för olja liksom, haha.

Efter det sista stoppet åkte vi tillbaka och lämnade av folket som kommit på efter oss innan vi åter var i Agia Marina. Nu har vi varit alldeles lagom turistiga och tagit alldeles lagom med bilder, så som en ska göra på semester.

 

resor, vardag | | Kommentera |
Upp