EN STUND I BJÄRNUM
Tänk vad mycket som hände den där sista månaden i Bjärnum. Eller inte ens det, den sista veckan egentligen, och som jag aldrig bloggade om för att det i stunden inte hanns med och sedan kom ju massa andra grejer emellan i livet. Det innebär dock inte att jag inte vill dela allt det där fina och sorgliga som var den sista tiden i Skåne, så här kommer ett inlägg med 70+ bilder från veckan då jag lämnade ett av mina paradis på jorden!
Sista tiden i Bjärnum (liksom heeeela denna sommaren) var det meget meget varmt. Lyxen då att bo på cykelavstånd till en jättefin liten sjö mitt i skogen. Badade massor, själv också, jättefint.
Vi hade vår sista balettlektion, alla hade klätt ut sig och vi skulle gestalta filmer till valfri musik genom "balett-poser". Fin sista lektion! Baletten har gett mig så mycket under året - en jättebra start på morgonen och en mycket bättre grund i all annan dans. Tur att jag gillar det för nu ska jag ju ha balett väldigt mycket mer än en lektion varje vecka! Vi hade även vår dansredovisning näst sista dagen, och som vi grät och skrattade! Det var en av de finaste stunderna på hela året för mig tror jag. Att se alla klassisar som utvecklats så under året och som jag lärt mig så mycket ihop med stå där och framföra sådant de själva skapat. Åh. Jag dansade för pappa. Det var starkt och jobbigt och jättebra, allt på samma gång, och när jag var färdig var det så många som grät. Att kunna förmedla en sån känsla, att försöka förklara hur detta känns, genom dans, och att faktiskt lyckas med det till viss grad- det är otroligt. Det är därför jag älskar detta. Det är därför det är det här jag vill hålla på med.
En av de sista kvällarna bjöds det till konsert i blacken där "Gringo-gang" hade repat in massa låtar och gjort det så så fint och mysigt. Varmt och roligt och sorgligt, allt på samma gång. Kajsa sjöng "En stund på jorden" och jag kan inte göra annat än att gråta när jag hör den nu. Så himla bra initiativ den där kvällen, så fint. Därefter spelade fler konstallationer från StudioLive och vi var kvar längelänge på skolan.
Vi hade vår (näst) sista danslektion och dansade igenom alla koreografier vi gjort under året. Kul att minnet är med osv., det vill säga inte alls. Men vad gör det, glada var vi iallafall! Saknade Olof. <3 Under vår sista danslektion, efter dansredovisningen, fick vi gå en sista improviserad diagonal genom rummet och tacka danssalen och oss själva för allt slit. Gu vad vi grät. Älskade fula gröna golv, alla timmar i den salen går nog knappt att räkna för min del.
Sista veckan redovisade vi vårt acapella-projekt vi gjort i grupper om 10, med koregografi och regi och allt. Alla var så fruktansvärt bra? Stört bra. Vår grupp kände sig sämst när vi skulle upp sist av alla lol, men vi spelade ju på det också med temat "vi kan ingenting" typ.
Matte fyllde år och bjöd klassen på kalas med tårta och chokladbollar och mys! Finaste Matte! Jag plockade blommor den där kvällen också, bland det härligaste som finns. Inte blivit mycket mer sånt i sommar pga torkan dock.
Jag hängde med Felicia i lägenheten som jag tog några sista bilder på innan allt började packas ned i kartonger. Vad jag uppskattar denna lägenhet på 42 egna kvm nu när jag vet hur svårt det är att ens få 1 ynka kvm för sig själv i Göteborg! Och trots att jag äger väldigt jättemycket saker gick det relativt smärtfritt att packa ihop allt. Jag körde rum för rum och vips var allt lagt i kartonger, ituskruvat och ställt längs med väggar och i hörn. Svårt det där, att behöva packa ihop allt samtidigt som en ville umgås med klassen och de där bästa vännerna de sista dagarna.
Sist packades denna ned, lite symboliskt sådär. Jag fick den av farmor, göteborgaren in i själen. Och där satt den på köksväggen hela mitt Bjärnum-år och inte visste jag att det till slut var dit jag skulle flytta för nästa läsår.
Vi hade även vår sista redovisning, i teater! Alla hade fått tolka scener ur kända pjäser helt fritt, var vi än ville på skolan och jag skrattade så jag grät. Jag och Nathalie satt i skogen och blev myggbitna i fruktansvärda outfits, det var kul!
Sista veckan innebar även avslutningsmiddag! Jag fixade mig hemma hos Johanna och sedan gick vi i samlad, färgsprakande, trupp mot skolan i värmen för lite mingel i lunchrummet där Jen gjort det jättefint. <3
O jag såg ut såhär med blomster i ljusrosa hår!
Sedan bjöds vi in till salongen där lärarna styrt ihop ett eget band som körde järnet. Så coola? Bästa. Så f r u k t a n s v ä r t varmt dock. Efter 30 minuter var mina lockar ett minne blott och kläderna genomdränkta. Vi tog paus och plötsligt hade många hittat tunnare plagg i kostymförrådet att ha på sig haha. Tur att en hade tänkt till och tagit med sig ombyte!
Efter lärarna gick The Jörgenz upp på scen, SLP:arnas hyllningsband, och körde "Schools Out" :')
Därefter gick vi mot Tre Hammare - såklart - för vår avslutningsmiddag och fest!
Solen sken, alla var så fina och den ständiga quorn-filén helt ok!
Mycket skratt sista dagarna! Vi bänkade oss i salongen för att se inspelningen av vår första danslektion (alltså så roligt? Vad fasen höll vi på med? Och jag som trodde jag kunde dansa, ja, iaf ganska bra när jag började? Wtf? Vad hände där? Kul att en ser sin egen utveckling dock lol!) och musikvideosarna vi spelade in där i maj. Alexander hade klippt dem och de var så himla himla bra, måste få tag på dem. Jonna hade även repat in ett litet nummer till Stefans acapella-grupp Vocal Six med några av killarna i klassen som de visade upp för oss. Grät nog av skratt även där haha. Stefan gillade det till och med!
Så var den där till slut, den sista dagen. Som jag hade bävat inför den. Vi åt en sista frukost tillsammans, läste igenom citat-boken, innan vi samlades i salongen för en sista samling och inräkning. Det såg ut precis som första dagen och vi fick sätta oss precis som vi satt då, i samma ordning. En SÅ konstig känsla, att sitta där nu och känna alla så bra, som en egen jättestor familj. Klumpen i magen växte sig större. Mitt i rummet stod en toarulle, förberedda på mängder av tårar. Vi fick tillbaka breven vi skrev till oss själva första veckan, fick läsa upp delar av dem för varandra om vi ville, alla lärare pratade, vi skrattade och grät om vartannat, vi fick våra intyg och allt kändes lite surrealistiskt. Det hade gått så fort den där sista månaden och jag fattade inte riktigt att det var slut tror jag.
Matte hade pärlat armband till prick allihop också som hon delade ut när vi satt där i ringen. Så himlahimlahimla fint, hon är en så genomsnäll människa, inte ett ont ben i kroppen och tänker alltid på alla andra i första hand. Detta ska jag ha kvar så länge jag lever, vågar ju knappt använda det haha.
Efter samlingen sjöng vi en sista gång tillsammans - "I'm on my way" i den mest nedgråtna version som någonsin framförst, och sedan "En stund på jorden/i Bjärnum". Finaste klassen. Sen gick vi omkring och kramade varandra och grät i säkert en timme. Usch. Tur att vi ses igen i höst och i vår och att så många ska gå med mig i Göteborg eller bo i samma stad iaf, och att det är nära till Säffle och att telefoner finns. Sen åt vi lunch, därefter tårta, och till slut började folk droppa av - vissa skulle resa till sina hemorter redan samma dag. Så konstig grej att det bara var över.
Jag skulle ju dock stanna några dagar innan mamma kom för att hjälpa mig flytta, men innan jag gick hem till mig den dagen skrev jag mitt namn i vår klass alldeles egna ruta där i Stefans sångrum. Vi åkte första klass, M1 17/18. <3 Det gjorde vi verkligen. Tänk att jag inte kände en enda av dem för bara ett år sedan? Knäppt, då många av dem betyder så otroligt mycket idag.
På kvällen träffades vi som var kvar och hade tid och inte behövde stresspacka och så vid sjön för att grilla och hänga en sista gång!
Ganska kallt faktiskt men vi badade ändå, lekte lekar, skrattade och hade det allmänt mys!
Såg nog mer ut som en sekt där i mörkret dock haha. När myggen började dyka upp drog vi oss mot Servins för en sista fest som blev väldigt märklig och konstig, men så är det väl kanske ofta med avslut antar jag. Det kändes inte så ledsamt där och då dock vet jag, för jag visste att jag skulle ha mina närmsta vänner där i klassen i samma stad som mig till hösten, nästan allihop iaf, och att jag skulle träffa många redan veckan efter.
Sista dagarna i Bjärnum pyntade alla sina skåp med tillhörande affisher för tips inför året i Bjärnum för nästkommande elev. Jag gillar ju att pyssla så efter x antal timmar hade jag knåpat ihop detta i mitt skåp, med massa bilder och annat fint! Hejdå bästa skåp 28.
Jag gick till skolan en sista gång efter vi slutat, gick runt i alla salar och bara tog in året som varit innan jag tog ett sista kliv ut därifrån, inte längre elev på musikteaterskolan (men blivande PAS-elev! inte helt fel det heller).
Jag tog även en sista promenix genom Bjärnum och förbi allt det som betytt så mycket under året. Sjön för ett sista dopp. Nygatan där Oskar bodde och där mycket av de finaste minnena från Bjärnum finns kvar med massa mys och häng och grillkvällar och filmtittande och han.
Och en sista visit på Ica Olof Nils såklart, vad annars.
Sista måltiderna kändes så talande för det där året - standard helgfrulle, thaiboxen som kom dit i slutet av året, och en sista pizza från Laguna när mamma kommit ned och vi packat in allt i bilen inför flytten.
Efter den där pizzan gick jag och mamma hem genom ett kvällsfint Bjärnum mot en nu tom lägenhet. Den sista kvällen.
Såhär hade det sett ut tidigare under dagen. I 2 dagar hade jag städat lägenheten och skrubbat minsta millimeter, så kom mamma dit på kvällen och vi packade in allt i den väääldigt stora bilen hon hyrt.
Fick hjälp av Love och Charlie (<3) med de största grejerna medan jag uppenbarligen stod och tog kort :-)))) Men de tyckte bilens hissfunktion var mkt kul iaf. Felicia såg väldigt skeptisk ut till allt.
Kolla kaoset som skulle in i bilen?
Jag och mamma sov en sista natt i lägenheten på varsin madrass, städade det sista på morgonen, sen kom Jen för att besikta den och så var det klart. Jag låste lägenheten en sista gång och det var det. Jag vistades visserligen inte jättemycket i min lägenhet där på slutet men ändå. Det var nu det var slut på riktigt, nu skulle jag åka från Bjärnum. Och det var som sagt i den lägenheten jag såg min pappa för sista gången, när vi flyttade in, när jag flyttade hemifrån och skulle bli lite mer min egen. Och det har jag blivit under det här året. Mycket säkrare i mig själv. Jag kan ha mycket roligare och slappna av lite mer iaf (med undantag för just nu i livet men det beror ju på en massa annat). Under mitt samtal med Jonna den där sista veckan pratade vi just om det. Inte vad jag lärt mig i sång, eller dans, eller teater, utan hur jag utvecklats som människa under året. Hur hon hade sett det med egna ögon. Det är häftigt.
Så rullade bilen från Servins där Love och Charlie vinkade hejdå, de sista kvar i hålan där nästan alla åkt nu.
Och vi passerade skylten och jag mindes första gången jag såg den, men då körde vi in i Bjärnum. Jag satt bredvid pappa i bilen och skulle söka till min drömskola. Jag var apnervös, ville helst spy men det kändes så stort att faktiskt få vara där på platsen jag hört så mycket om. Tänk att det blev som det blev, att jag fick träffa några av livets bästa människor just där, och att jag fick min stund i Bjärnum. Tänk!
Flytten var sedan tuff men med lite jävlar anamma gick det. Vi körde till Göteborg, åkte där till Shurgard i Mölndal där jag hyrt ett förråd för att magasinera alla mina grejer över sommaren, fick veta att mitt förråd låg 2 våningar upp med hiss och genom en labyrint av plåtdörrar, plus att det såg alldeles för litet ut med sina 7 kvm. Det hela var även så amerikanskt det kunde bli med papper som skulle skrivas på, bland annat för att säkerställa att jag inte var en terrorist. Wow, vem kryssar gladeligen i ja där? Men vi lastade ur bilen, mamma åkte för att lämna tillbaka den och hämta sin bil hon lämnat i Göteborg dagen innan (så långt för henne att köra, världens bästa mamma, tack!<3) medan jag började bära upp allt till förrådet. Till hjälp fanns iaf en hiss och jättesmå vagnar en kunde ha grejerna på. Great. Envis som en är fick jag dock upp alla stora möbler i förrådet själv, och med lite planerande gick allt annat in också, så när mamma kom tillbaka var jag nästan klar, genomsvettig i värmen men glad för att vi kunde röra oss mot Örebro i den nu överfulla bilen med allt jag skulle ha med till Öret över sommaren plus alla växter. Väldigt trötta köpte vi potatismos och Pucko på vägen hem och var efter massa timmar äntligen i Örebro.
Väl tillbaka i Örebro trodde jag att jag skulle må fruktansvärt dåligt över att det var slut, mitt år i Bjärnum, men så har det ju inte riktigt blivit. Det är klart att sorgen jag känner nu kanske har en liten del där, men fokus har legat på annat. På så sätt kanske det blev enklare att komma över att det var slut på något vis, det känns så iaf. Och det jag tar med mig från året är ju framförallt människorna jag träffade där, och de finns ju som sagt kvar inte alltför långt bort. Tur det!